Jag skäms.
Jag skäms över mitt egna kön, över män som med stor elakhet plågar sina kvinnliga partner.

Detta sadistiska och i många fall direkt mördande sätt, föddes nog redan i världens begynnelse, men man behöver bara gå till början av trettonhundra talets England.
Där regerade Henrik den VIII han var gift åtskilliga gånger och lät halshugga sina kvinnor efter hand som han tröttnade på dem. Ingen ifrågasatte om han led av någon psykisk ohälsa.

I dagens händelser går tankarna till de fullkomligt idiotiska hedersmord, som till nästan hundra procent drabbar unga flickor och kvinnor som råkat förälska sig i män utanför folkrasen.

Jag skäms även över de män som genom ett djurs beteende driver sin partner till självmord, en kvinna som säkert tidigare givit honom ett gott liv med barn och en fin familj.

Är det kanske en rädsla för att kvinnorna med sin inneboende klokhet ska bli oss överlägsna i allt?