Skratta eller gråta

Kanske kunde jag gjort båda delarna den gången för cirka femtio år sedan.

På den tiden var jag lantbrevbärare utanför Alingsås (ett yrke som i stort sett försvunnit. Detta var ett jobb där man fick höra mycket, men inte fick låta något gå ut genom munnen. Den aktuella morgonen matades jag med att en kollegas fru nedkommit med en gemensam son och var därför ledig.

 Inte mitt fel!

Det kom även till mina öron att en äldre dam på min posttur avlidit så endast en yngre syster bodde kvar i den villan.

Sagt och gjort, en liten bukett blommor till varje inköptes med tillhörande kort ifylldes med "Grattis till sonen" och "Beklagar sorgen".

Med buketterna lagda i turordning (trodde jag) körde jag med nöjd min åstad.
Ingen av adressaterna var hemma men tryggt placerade jag blommorna utanför deras dörrar.

Allt löpte bra ända tills jag återvände till posten då min förman kom med besked att en dam bestämt fått fel bukett, mitt misslyckade var totalt.

Raskt iväg mot min arbetskompis bostad och som tur var fanns ingen hemma så bukettbytet kunde ske ganska smidigt, men visst undrade den kvarvarande systern hur det hela gått till.

Jag skyllde på åldern som då endast var trettiofem, kanske även i viss mån synen.