FARSTORP. När kyrkan i Farstorp på lördagen anordnade kyrkogårdsvandring, var uppgiften om en kvinna som gick gravid i elva år det som berörde åhörarna mest. Guiden Lennart Nilsson berättade om en Sara Nilsdotter, född i Mårnarp i Norra Åkarps socken den 1 januari 1825 men som vuxen boende i farstorpsbyn Bubbarp. Där blev hon gravid men det kom aldrig något barn. Först elva år senare när Sara dog och obducerades, upptäcktes ett mumifierat foster i livmodern.

Sara Nilsdotter var vid sin bortgång den 31 mars 1868 43 år gammal. Huruvida hennes död hade något med det döda fostret att göra är inte bekant. Men nog måste hon ha lidit under alla de här åren hon bar på det döda fostret, menade Lennart Nilsson, som på föredömligt vis guidade de närvarande mellan gravarna söder om kyrkan på den gamla kyrkogården.

Här finns gravstenar över människor från början av 1800-talet fram till i dag. Titlarna på gravstenarna vittnar om vad det var för människor som levat i socknen. Eftersom Farstorp är en agrar bygd dominerar ju titlar som åbo, hemmansägare och lantbrukare. För att bli titulerad hemmansägare krävdes tidigare inte så många tunnland jord. Den markareal någon ägde eller brukade definierade om vederbörande var en stor eller liten bonde.

Men i bygden fanns förut en del original som hade sin egen måttstock. En av de närvarande berättade att han vid ett bankbesök för cirka trettio år sedan överraskats av frågan om vilka som var de två största bönderna i socknen. Den traditionellt störste markägaren hade avlidit några år tidigare, så han kunde det ju inte vara.
-Jag ska hjälpa dig lite, svarade originalet efter en stund. De bor båda i Fredskog. Men där finns väl inga storbönder, funderade den tillfrågade. När svaret därför uteblev, svarade byoriginalet själv. De två största bönderna i socken är jag och min nabo. Vi väger nämligen 130 kilo vardera! Man kan således vara storbonde på olika vis!

På en del gravstenar står inte yrkestitlar utan förtroendemannabeteckningar. Landstingsman, kyrkvärd, nämndeman och häradsdomare är några exempel på sådana titlar de besökande kunde bekanta sig med. Häradsdomare är ju en titel som inte längre finns, förklarade Lennart Nilsson. Häradsdomare var tidigare en hedersbenämning på den nämndeman som tjänstgjort flest antal år vid en häradsrätt. Den skall inte förväxlas med häradshövding, som var den juridiskt skolade domaren vid domstolarna i första instans. I dag har ju häradsrätterna ersatts av tingsrätter. Domarna där tituleras inte längre häradshövding utan lagman.

Lennart Nilsson vid en av gravarna som besöktes

Under guidningen i det vackra solskenet på lördagseftermiddagen blev det en del frågor om olika personer och hur de var släkt med varandra. Lennart Nilsson visade sig som vanligt vara väl påläst och kunde i de flesta fall ge klara besked. Bara i ett fall han gick bet. Av föräldrarna till en kvinna född i Danmark men död i Farstorp visste han bara vem modern var. Vem fadern var hade inte lyckats hitta i arkiven. Frågan är emellertid om fadern var känd för någon!

Efter guidningen samlades de besökande till kaffesamkväm i församlingshemmet. Där blev det tillfälle till ytterligare frågor. Kyrkogårdsvandringen besöktes av 26 personer.