Sju sorters kakor

VITTSJÖ. I torsdags serverades det 7 sorters kakor till kaffet. Dom som kom fick både godis för mage och öron. Hasse Troedsson hade med sig sitt dragspel och spelade för oss mellan varven.

Hasse Troedsson

På ett av borden hade kakorna dukats fram och där fanns: Kanelbullar, rulltårta, schackrutor, jitterbuggar, kolakakor, korintkakor och cigarrer.

Kakbordet

I väntan på något gott

Inför denna dag hade Ann-Kristin Pramberg luskat reda på en hel del om detta fenomen, kaffekalas och det var som följer:
”Redan under 1720 talet hade kaffedrickandet blivit vanligt bland överklassdamerna och i de rika borgerliga hemmen. Redan 1720 fanns det ca 15 stycken kaffehus i Stockholm. De serverade kaffe med bröd av vete enligt fransk sed.

I början av 1800 talet var kaffet delvis förbjudet och den som ertappades med att smaka den lagstridiga drycken blev bötfälld. Förbudet upphävdes 1822 och bruket spred sig snabbt över hela landet. Vetebrödet och småkakorna gjorde kaffet sällskap och förutsättningen för deras segertåg och givetvis en allmän standardhöjning.

Vete har inte odlats i Sverige i någon större omfattning förrän på 1800 talet och dessförinnan skedde import för hovets, adeln och de rika borgarnas bord.
Slutet av 1800 talet när järnspisen kom underlättades hembakandet, samtidigt som inhemsk odling av sockerbetor sänkte priset på socker.

För hemmafruar fyllde kafferepet en viktig social funktion och var för många det enda sammanhang där de hade möjlighet att träffa andra kvinnor för att umgås och utbyta erfarenheter.

De kvinnliga sammankomsterna utsattes ofta för diverse nedsättande lustigheter/ benämningar som kaffemostrar, kaffekärringar och sladderlunch vittnar om.
Varför det hette kafferep är oklart. Möjligen träffades man i början för att sitta och riva tyg i revor till lindor och bindor medan man drack sitt kaffe.

Kafferepet fick sitt genombrott under 1930 talet och var populärt även under 1940 talet. Ett kafferep är ett socialt möte ibland i samband med andra sammankomster såsom bröllop eller begravning där det dracks kaffe och traditionellt åts sju sorters kakor, val av porslin var viktigt.

Under 1930 talet var det viktigt att ha en vacker spetsduk på bordet. Den låg oftast ovanpå en färgad duk. På kafferepet åts det i en förutbestämd ordning, till skillnad från kakbuffé där ordningen är valfri. Ätordningen bestäms av bakverkets konsistens, sötma och storlek.

Den traditionella ordningen är följande:
1. Vetebröd, bulle eller längd
2. Ljus sockerkaka
3. Mörk sockerkaka
4. Ljus torr småkaka
5. Mörk torr småkaka
6. Fylld småkaka
7. Bakelse (oftast innehållande mandelmassa eller alternativt toscakaka)
- Därefter tårta, valfritt för den som orkar.

1953 belyser man hellre kakornas kvalité och utseende än mängd. Ett kafferep skulle inte bedömas efter antalet kaksorter som serverades. Desto mer betydelsefullt var det att kakorna stod för dina smaker och utseende samt att de gav ett angenämt helhetsintryck för de kvinnor som bjudits in. Kakornas kvalité ansågs vara det som avgjorde om trakteringen var av fin eller enklare grad.

Paralleller kan här dras till status kring vilket nutida café som helst, där hembakta kakor och surdegsbröd bakade med tid och kärlek värderas högre än massproduktions identiska lika kakor. Idag har genuint hantverk fått ett rejält uppsving och längtan tillbaka till det hemlagade har aldrig varit så stor.

Föreställningen om att alla kakor på kafferepen var hembakta kan dock liknas vid en förskönad idyll. Husmodern 1953 hävdar att kvinnor från stora städer inte behövde bjuda på något hembakat, utom möjligen någon specialitet, kanske en mjuk kaka som man är ytterst rädd om.”