SHANGHAI. Vi är nu inne på vår 7:e dag av karantän. Enligt två dagar i rad avgivna besked skall vi troligen få lämna Orange Hotell i morgon torsdag någon gång mellan kl. 15 - 16. Redan för någon dag sedan började vi att fundera på hur vi skulle få besked på hur och när vi kan få lämna karantänshotellet. Det gick inte att få fram något trovärdigt besked på det.

Vi kontaktade firman som vi skall besöka och fick så småningom reda på att vi skulle skaffa en speciell app. Efter mycket om och men hade vi alla 3 samma app och började arbeta med den. Det var omväxlande kinesisk och engelsk text, fast mest kinesisk. Efter att hållit på några timmar konstaterade vi alla att vi kommit så långt att vi väntade på ett svar inom 24 timmar.

Dagen efter vid 09-tiden hade en av oss fått ett svar, men bara på kinesiska. Jag kunde inte se något på min telefon. Ca en timme senar startade jag min avstängda telefon och då skymtade det förbi, en kort stund, något med kinesiska tecken sedan försvann det igen. Jag höll på och provade på olika sätt för att se om den kinesiska texten ville bli kvar, och så plötsligt låg den kvar på skärmen. Raskt meddelade jag att nu har även jag fått ett svar. Ungefär samtidigt ringde Christer och sa vi måste ta ett snack i korridoren. Efter samtalet startade jag telefonen igen och då var texten borta. Under tiden hade Christer talat med dem som testar oss här på Orange om appen vi fått och dom sa att det är nog fel app.

Vi ställde oss i våra dörröppningar ut till korridoren och började diskutera det uppkomna läget. Christer meddelade att Jessika från Simuwu talat om att vi måste skaffa kinesiska SIM-kort till våra telefoner för att kunna få lämna Orange Hotell eller för att kunna få flytta till ett annat hotell. Johan har en kinesisk granne som kom ut i korridoren och undrade vad vi diskuterade. Han förklarade för henne vad vårt problem är, att vi inte vet hur vi skall använda appen som vi fått oss anvisad och hur vi skall ta oss härifrån. Mitt rum ligger en bit bort så jag hörde inte riktigt allt som sas (hade dessutom inte på mig hörapparaterna), men hon försvann in på sitt rum och vi fortsatte att diskutera för ingen av oss kan tänka sig att vara kvar här på hotellet mera. Dessutom är vi alla hjärtligt trötta på maten som vi får här. Även om det ser ut att vara olika maträtter så luktar allt ungefär lika och smakar nästan lika också.

Efter en lång stund kom grannen ut igen och meddelat något som jag bara delvis uppfattade. Men en sammanfattning är att någon från Simuwu måste komma och hämta oss i morgon mellan 15-16, ta oss till en lämplig telefonaffär (vi måste ha med oss våra pass) där vi kan få tag på SIM-kort. Dom kommer att visa oss hur vi skall handskas med appen och genom att visa upp våra pass så skall vi på något vis få en grön kod. Vi fick också reda på att vi troligen behöver testa oss var tredje dag. Nu återstår det att se om det här kommer att fungera. Just nu är det ca 26 timmar till frigång.

Klockan 15.30 på utryckningsdagen gick vi ner till receptionen för att kanske få komma ut lite tidigare. Icke sa Nicke, men ca 15.45 kom en rymdmänniska och började ta oss mot utgången. Plötsligt blev det stopp och jag såg att rymdmänniskan höll på med något framme vid dörren.

Efter en bra stund ser jag hur rymdmänniskan tar bort ett bygellås. Dörren har alltså verkligen varit låst så att ta sig ut hade varit omöjligt. Vad hade hänt vid en brand uppstått?

Ute på gården vidtog ny väntan. En man kommer med en bunt papper friheten stund är kommen. Han börjar fråga, oss som står och väntar, om personen si eller så finns där, men ingen ger sig tillkänna. Han börjar springa lite fram och tillbaka och vet inte vad han skall göra. Efter en stund kommer ytterligare en person och båda försvinner. När dom återkommer har dom en helt annan bunt med papper i handen och vi kunde få vårt efterlängtade ”utskrivning papper”. Vi fick även reda på att genom att visa detta papper skulle vi komma in på hotell, affärer med mera.

Ut genom den yttersta grinden och vi träffade våra kontakter från Simuwu. In i deras bil och direkt i väg till telefonaffären för att skaffa SIM-korten som vi tydligen måste ha.