I Sverige är långfredagen en allmän helgdag och infaller fredagen närmast före påskdagen som alltid är söndagen närmast efter den fullmåne som infaller på eller närmast efter den 21 mars.

Långfredagen uppmärksammas inom kristen tradition till minne av Jesu korsfästelse och död på Golgata utanför Jerusalem. Namnet långfredag kommer naturligtvis av att dagen var lång och fylld av lidande för Jesus och av att gudstjänsten var längre än i vanliga fall.

Högtidlighållandet av långfredagen började i Jerusalem under 300-talet på initiativ av biskop Kyrillos av Jerusalem. I Norden blev långfredagen helgdag redan på 1600-talet.

Fram till 1969 fanns ett förbud mot offentliga nöjesetablissemang att hålla öppet, nöjesförbudet. På långfredagen var affärer, restauranger och danslokaler därför stängda. I och med detta präglades dagen av stillhet. Allmän frid skulle råda och traditionen var att man skulle undvika onödiga aktiviteter och måltiderna bestod av enkel mat eller fasta. Inte minst för barnen, som inte fick leka, kunde dagen upplevas som ovanligt lång och tråkig.

I den kristna kyrkan är långfredagen en sorgedag. I Svenska kyrkans evangeliebok är temat Korset och långfredagsgudstjänsten är en unik gudstjänst, där alla uttryck för glädje har bortfallit: endast psalmsång, textläsning, predikan, trosbekännelse och förbön (ofta i form av litanian) förekommer.

Allvaret och sorgen understryks av att altaret endast dekoreras med fem röda rosor som symboler för de sår Jesus fick då han korsfästes. Textilerna som används är svarta, det spelas ingen orgelmusik och kyrkklockorna används inte.

Källa Wikipedia