Under åren 1786-1969 gällde det så kallade nöjesförbudet i Sverige. Tre stora högtidsdagar fick inte användas för dans och andra nöjen.

Biografer, restauranger, danslokaler, en del serveringar samt affärer var helt stängda. Nöjesförbudet gällde både i staden och på landsbygden. Framför allt långfredagen kunde upplevas som tråkig - främst av barn och ungdomar. Men även påskdagen och juldagen hade en allvarlig prägel över sig. Förbudet omfattade dessa tre dagar. Besök i kyrkor och frikyrkor uppmuntrades däremot. En helt vanlig kyrka i en socken (församling) ute på landet kunde i princip bli fullsatt. I hemmen växlades tempot ner ordentligt.

Nu är det tvärtom. Kyrkorna har svårare för att samla folk till exempel under långfredagen och påskdagen. I Farstorp kom 23 personer till långfredagens högmässa med nattvardsgång. Senare på dagen hölls en sammanslagen födelsedagsfest där runt 90 personer deltog. Ute på vägarna kördes det stallgödsel för fullt. Detta hade inte gått an förr i tiden, då endast det absolut nödvändigaste löpande arbetet på en gård fick utföras under långfredagen, påskdagen och juldagen.

Nya tider, andra seder...