VITTSJÖ. Under ett Trygg i Vittsjöpass natten mot fredagen träffade jag vid skolan fem trevliga pojkar i nedre tonåren.

Först var de lite avvaktande men efter en stund fanns de vid ”Trygg-bilen”. De var mycket intresserade och hade massor av frågor rörande just Trygg i Vittsjö. En av dem berättade att en granne till honom kör just ”Trygg”.

En berättade att han plockat blåbär och sålt dessa till sin mamma och nu kunnat köpa en riktigt fin keps, som han stolt visade upp. Kompisen visade upp en fin klocka som han var märkbart stolt över. En tredje visade upp sina superfina Nike-skor. Jag beundrade även killarnas fina cyklar. Den är inte min, jag får låna den av mamma, men visst är den fin. Jag är rädd om den, berättade han vidare.

Vi kom in på, -vad händer på skolan på kvällarna? Killarna berättade att ibland är det vissa som tar sig upp på de platta taken. En av grabbarna berättade att han hade släktband med den flicka som tyvärr tragiskt ramlade ner från just ett tak för inte så länge sedan. De fem var tydligt medvetna om faran med att just klättra på tak.

Du, sa en av grabbarna. En kompis till mig kastade ett äpple som träffade Trygg-bilen för ett tag sedan. Det var inte meningen och han blev efteråt mycket ångerfull men vågade inte prata med personerna i bilen. De trodde kanske det var en sten.

Efter säkert en timmes trevligt ”snack” med killarna kom en av dem på, -nu skall vi tävla! -I vad då, frågade jag? Du i bilen mot oss!

Sagt o gjort, ut på Hårsjövägen i höjd med Vårdcentralen strax innan klockan 23.
Vi ställer upp utefter en svagt markerad startlinje. Målet bestämdes vara övergångsstället vid Kyrkan. Två av killarna skulle springa, en cykla, en köra eldriven rullbräda och en skulle vara starter/ enväldig domare, o så jag i Tryggs- ”Skodan”.
Jag varvade motorn som vid ”riktiga” race.
Vi stod prydligt på Hårsjövägen när domaren bestämt fällde sin arm, -det totala racet var i full gång!
Jag höll mig medvetet cirka 25 meter bakom mina kombattanter.
Naturligtvis segrade de fyra ungdomarna och helt rätt dömde domaren totalseger för det unga laget.
Jag kunde inte annat än gratulerade dem till att fullständigt utklassat mig och stämplat mig som helt kass racerförare.

Efter lite eftersnack noterade en av dem att klockan började närma sig 23, nu måste jag hem, jag också, o jag med. Hej då, vi ses!