VITTSJÖ. 15 personer samlades i lördags den 12 augusti på kyrkans parkering, för att följa med Claes Ruderstam på en vandring med temat Pensionaten i Vittsjö. Här i Vittsjö by fanns det bara tre bondgårdar vid mitten av 1800-talet. Samhällets förändring kom i och med att järnvägen kom till byn i september 1890. Då byggdes flera hus nere vid järnvägsstationen.

Men varför blev det så många pensionat just i Vittsjö? Jo, sjöarna, luften, skogen, den goda maten och den avstressande miljön! Luften i städerna var nämligen rökig och smutsig på grund av alla ved- och koleldade spisar och kaminer! Men det berodde nog också på de duktiga och driftiga kvinnorna, som vi ska få hör mer om senare på vandringen!

Wittsjö marknad

Vi vandrade upp till Vången. Här var det förr full aktivitet två gånger om året. Då var det nämligen marknad, även kreatursmarknad. Från 1810-talet anordnades marknaderna istället på den plats vi idag just kallar Marknadsplatsen. Sen fortsatte vi vidare ner på Vångavägen.

Gästgivarlängan

Till vänster ligger här Pensionatens vagga, nämligen gästgivarlängan, som idag är privatägd. Hit kom ett par från Helsingborg 1894 och ville äta mat. Medan den gjordes i ordning gick paret en promenad. När de ätit, frågade de om de kunde få bo här en hel vecka. Hyresgästen var redaktör och han skrev i sin tidning om denna vistelse, så detta gjorde att många hörde av sig och pensionatseran hade därmed inletts!

Tornet

På höger sida ligger Turistgården. Där var en gång en låg träbyggnad. Hit flyttade på 1870-talet Oskar och Anna Trobeck. De planerade att bygga på en våning på huset och där inrätta pensionat. Dock visade det sig att byggnaden var för dålig för detta, så huset revs och ett nytt pensionat, 2½-våningshus, byggs 1896 och det får namnet Trobecks Pensionat. Dottern Edit tar över verksamheten 1908 tillsammans med maken Sven Lundgren. Dessa gör en omfattande tillbyggnad och de två karaktäristiska tornspirorna kommer till. Förebilden var Hotell Kramer i Malmö. Här fanns en mycket stor matsal och över 30 rum, så det var Vittsjös största. Det får då namnet Lundgrens pensionat men ändras till Turistgården på 1920-talet. Idag kallas byggnaden för Tornet.

Trobeck

Sen tar vi oss över väg 117 och samlas utanför Trobecks pensionat. Här låg på 1600-talet gården Vittsjö Nr 3, en fyrlängad gård, som gått i släkten generation efter generation och de kallas för Torkelsönerna. Redan 1680 var här ett gästgiveri.

1780 byggdes en ny gård på andra sidan vägen och dit flyttas gästgiveriet. 1869 flyttar Gustav Waldau från Oretorp dit med sin familj. Han köper gästgiveriet, river det och bygger det nya Trobeckshuset. Han bosätter sig där och efter honom sonen Gottfrid Waldau. När denne hamnar i ekonomisk kris tar riksdagsman Nils Håkansson i Björstorp över. Själva verksamheten övertas av Kristina Bern, som kommer från känd krögarfamilj i Hässleholm och Stockholm, och hon ger den namnet Wittsjö hotell. 1907 tar sjuksköterskorna Carolina Pettersson och Eva Streijffert över men de har vissa samarbetssvårigheter, så bara Eva blir kvar och driver det som Streijfferts Vilohem.

Gästgivarstenen

När vi går ner mot byn, passeras Gästgivarstenen, som talar om hur långt det är till de närmaste gästgivargårdarna, nämligen Bjärnum och Markaryd. Vi tar oss återigen över 117 och stannar vid Sjövik.

Sjövik

Även här låg en bondgård, men när man fick näringsfrihet 1846-64, så startade man här ett gästgiveri och en handelsbod. Ägaren Per Andersson har åtta barn men avlider 1864. Hustrun Marie-Louise driver rörelsen vidare. Hon kallades allmänt för Mor Andersson. Hon var väldigt duktig men också en mycket trevlig och omtyckt kvinna. Här fanns resanderum. Det berättas att Karl XV övernattade här och använde då en kopparpotta!! Fint skulle det vara!

På 1930-talet ändras namnet först till Nya pensionatet, sedan till Sjövik. Charles Lundbom lät bygga ett annex, som användes till konferenser. 1973 byggdes pensionatet om till lägenheter.

Vi fortsätter så vidare ner till Hemgården, som numera är bibliotek. Huset uppfördes av en privatperson 1906 och var mycket påkostat. På 1920-talet går det i konkurs och ägaren fick flytta till ett hus vid Röebjer. Fröken Berta Nilsson tar över Hemgården och driver den fram till 1960-talet. Här har under åren spelats Bingo, och en period fanns det i huset en skoaffär. 1986 blev det Vittsjö Bibliotek. Nog ett av de vackraste bibliotek man kan tänka sig.

Hemgården

Rundvandringen avslutades alltså här i den vackra verandan. Här visade Claes också Mor Anderssons jättestora kopparkittel, i vilken det kokats åtskilliga liter kaffe!! Ja, nu har vi verkligen fått svar på anledningen till varför Vittsjö blev så känt för sin pensionatverksamhet, för tänk så många driftiga kvinnor vi träffat på!!

Vi tackade Claes Ruderstam med en kraftig applåd för en fantastiskt intressant tidsresa!! Kvinnor i all ära, men vad vore Vittsjö utan denne kunnige lokalhistoriker.