VÄXJÖ. Ibland behöver vi komma ifrån vardagen och få lite nya vyer. Inte för långt bort, inte för många dagar och inte för dyrt! Tanken föll på ett pensionat, Det hade jag inte varit på sedan jag var liten. Fanns de fortfarande?
Jag sökte på "Pensionat" och det fanns en hel del att välja på. Vi, mannen i mitt liv och jag föll för Solviken i Ingelstad, en och en halv mil söder om Växjö.

Pensionat Solviken 

Här hade vi inte varit förut, så det passade bra. En regnig dag i oktober körde vi ut på ön Somra och där låg Pensionat Solviken som en gul pärla i allt det gröna, omgiven av Torsjön.

Vi blev väl mottagna av ägaren Inger Håkansson som berättade att huset var från 1940-talet och hade varit i hennes släkts ägo sedan början av 1960-talet. Då köptes det av hennes farmor, Ida Carlsson, som fortsatte att driva pensionatet. Efter några år överlät Ida pensionatet till sin dotter Märta. Ida, själv småländska och kokerska, jobbade hårt och sparade ihop så att hon kunde köpa ett slott, Snogeholms slott.
Denna pensionat- och hotellverksamhet drev hon tillsammans med sin familj i många år.

Nåväl, tillbaka till Solviken, som Inger fick i gåva/ köpte av sin faster Märta 1989. Med tillhörande 45 gäster. På den tiden stannade gästerna ofta flera veckor med helpension, medan nu stannar de som mest i några dagar. Att komma in i huset är som att förflytta sig till en annan tid. Man möts först av en punchveranda med korgmöbler.

Punchverandan 

Den övriga interiören i huset vittnar om pensionatets storhetstid, stora lampor i kristall, sammetsmöblemang, tavlor och speglar med enorma guldramar, statyer och intarsiamöbler mm.

Interiör 

Byst 

Från matsalen ser man ut mot Torsjön

Och från Torsjön ser man upp mot Pensionat Solviken med sitt annex till vänster. Där finns lite billigare rum med vandrarhemsstandard.

Men vi hade blivit anvisade till Bröllopssviten i huvudbyggnaden!

När vi kom blev vi välkomnade med kaffe och kakor. Kvällens middag bestod av förrätten Skagensallad, huvudrätt specialiteten stekt gös med tillbehör och creme bruleé som efterrätt.

Förrätt

Huvudrätt 

Efterrätt

Efter denna maten sov vi gott i den gamla järnsängen.

Nästa dag var lika fin som denna och efter ännu en natts god sömn körde vi hemåt till Emmaljunga, vederkvickta till kropp och själ och med många fina minnen.