MARKARYD. För fjärde gången gästades ideella Markaryds Föreläsningsförening av Bengt-Göran Söderlind, Markaryd, som visade bilder och berättade om "Original från när och fjärran - om Smålands-Pelle" i Gula Huset i Markaryd. Det var ett arrangemang i samarbete med Kultur och fritid i Markaryds kommun.

Bengt-Göran Söderlind

Söderlind inledde med att redogöra för ett inbrott som äger rum år 1925 på Särö nära Göteborg. En man vill göra en stöld i ett större hus, nästan som ett slott. Det är mörkt och ljudlöst i huset. Han bryter sig in i det tomma huset, tar några silversaker och ser framför sig ett kontor, där han förväntar sig finna pengar gömda. Plötsligt tänds ljuset och fyra kvinnor dyker upp bakom honom.
-Vad ska vi göra med honom? Ska vi kontakta polisen? säger en.
-Nej, vi piskar honom med en käpp, säger en annan. Det slutar med att efter piskningen svimmar mannen. Efter uppvaknandet lovar han den kvinnliga ägaren av huset att aldrig mera göra inbrott för att sälja silversaker till försörjningen. Han blir tvättad och uppsnyggad och av husägarinnan får han 10 riksdaler, vilket var mycket pengar på den tiden.

Vem var då mannen, som gjorde detta inbrott? Jo, han hette Johan Sander Ericsson och var född 1879 i Ekön, Hinneryds församling i nuvarande Markaryds kommun. Han hade en mycket sträng fader, som bara lät honom gå i skolan i 18 månader. Därefter skulle han ut i förvärvslivet och tjäna egna pengar. Modern var snäll mot honom, men fader desto hårdare och slog honom ofta.

Smålands-Pelle

Efter att Johan fick sluta skolan fick han arbete son lantarbetare i Danmark. Där blev han också slagen för det lilla minsta. Han rymde från den danska gården, tog sig till Malmö, kontaktade polisen och bad om hjälp, men de skickade honom bara till hembyn Ekön i Hinneryd. Lokalbefolkningen ville inte ha med honom att göra utan ville skicka honom till Svartsjöanstalten, där han skulle uppfostras.

Till sist stod Johan inte ut längre. Han lämnade hemmet och vandrade 80 mil upp till Norge. Han vistades mest i gränstrakterna både i Sverige och Norge. Han stal värdesaker under den här tiden, mycket i Norge och sålde dessa i Sverige. Han hade det givetvis ekonomiskt svårt, var utlämnad åt tiggeri och svält, varför han fortsatte med inbrottsverksamhet. Han blev naturligtvis jagad av polisen och sattes i fängelse vid flera tillfällen, bl.a. på Akershus i Norge. Han tillbringade 9 år i fängelse. Om man skötte sig bra under fängelsetiden, kunde man få tillgång att läsa böcker från fängelsebiblioteket. Det berättas att han nästan läste alla böcker som fanns på biblioteket. På det viset blev han lärdare och lärdare trots sin korta skoltid.

Förr i tiden fanns det många luffare, nasare och vandringsmän, som gick omkring i vårt land. Johan gick i 40 år runt som "Luffare". År 1926 upphörde han med sin brottsliga verksamhet. År 1930 hade skaffat en dragkärra, där han förvarade ett tält, kastruller, fotogenkök, sytillbehör, socker och salt. Med sitt bokläsande började han att hålla egna föredrag, där han berättade för dem som ville lyssna om t.ex "Påvestolen", "Astronomi", ”Judarnas kamp mot romarna" och "Bolsjevism". Han satte upp affischer och tog "kollekt", som täckte hans enkla leverne.

I slutet av 30-talet skrev Johan sina egna memoarer, som sträckte sig fram till år 1926, "den mörka delen" av hans liv. Varför kallades han då Smålands-Pelle? I barnaåren blev han av bönderna kallad elakpäl. År 1918 tog han detta namn Pelle, som sedan av blev Smålands-Pelle.

Av en kvinna i Värmland fick han en bok om Buddhismen, som färgade honom starkt. Buddhismen hade han som rättesnöre för sitt liv, eftersom det påminde om lidandet hos han själv. I Buddhismen fann han tröst och stöd.

Allt vandrande och umbärande satte till sist sina spår hos Smålands-Pelle. Han fick astma och hjärtproblem och kom 69 år gammal till ålderdomshemmet i Groeryd i Hinneryd. Därifrån rymde han och gick till Värmland, där han somnade in och ligger begravd på Eda kyrkogård och fortfarande känd av ortsbefolkningen i Värmland.

Vad lär vi oss av detta levnadsöde? Jo, att man inte ska döma en person, som har haft det trögt med skolgången, levt rövare och varit allmänt opålitlig. Förr eller senare blir hen en god medborgare i landet precis som Smålands-Pelle.