Bakgrund
Skånes Friidrottsförbund gör tillsammans med föreningsutvecklingsprojektet ”Focus på Friidrotten i Skåne” en satsning för att inspirera och behålla friidrottsungdomar. Detta gör man genom att ge ca 20 ungdomar födda år 1993 möjligheten att följa med på VM i Berlin. Målet är naturligtvis att få så många som möjligt att fortsätta med friidrott men också att de skall få en rolig och inspirerande resa till Berlin.
Resan går med buss och övernattning sker på hotell. Under veckoslutet kommer det också att göras utflykter bl a till Checkpoint Charlie, Sachsenhausens koncentrationsläger och Tropical Island badanläggning. Utbyte med en tysk friidrottsförening kommer att ge tillfälle till både träning och festligheter.
Skånes Friidrottsförbund står för rese- och hotellkostnader samt biljetter till Berlins Olympiastadion. Övriga måltider samt en del entrékostnader får ungdomarna själva stå för.
Det var många och hårda kriterier som skulle uppfyllas, eller vad sägs om följande
- visa en positiv och sportslig anda
- ligga på en relativt god resultatnivå (bör ligga bland de 5 främsta i någon gren i distriktsstatistiken ute 2008 eller inne 2009)
- deltaga aktivt i vårt skånska tävlingsprogram
- visa en positiv inställning till eventuella uttagningar till distriktslag
Extra plus kan vara att man
- deltager i UDM (speciellt viktigt)
- visar intresse för och deltager i vår skånska uppföljning
- deltager i USM
Motsvarande krav fanns även för att få följa med som ledare.

Mor och dotter, Tränare och adept
Vi, Gösta och Ulla, träffade Louise och Eva för en pratstund om deras förväntningar på resan. Vi träffade dem på Sjöstugan och festade på våfflor och fick en mycket trevlig pratstund med en entusiastisk friidrottsledare och mamma samt en lika entusiastisk friidrottsutövare.
Hur kom det sig då att just de fick vara med på resan? Hade de sökt själva eller blev man utsedd? Det är Skånes Friidrottsförbund som utsåg deltagarna utifrån tidigare meriter enligt uttagningskriterierna. Eva har tidigare haft flera uppdrag för förbundet och är en ansedd ledare inom friidrotten. Eva har följt Louise från hennes start som friidrottare och alltid skaffat sig ledarkompetens ett steg före Louises nivå för att ha ett litet försprång.
Under turen till Berlin skall man inte tävla utan bara vara åskådare och ha erfarenhetsutbyte med en tysk klubb. En del sightseeing kommer också att ingå i programmet. Det ser de båda fram emot – båda har tidigare varit i Berlin och har hittat några smultronställen som de gärna skulle vilja återse. Av resan förväntar sig båda goda kontakter med den tyska klubben både för erfarenhetsutbyte och för eventuella tyska besök i Sverige. Det kan betyda mycket i framtiden för alla parter.
Ser bara möjligheter
Louise är en allroundtjej och har klubbrekord i många grenar men är bäst på längdhopp och 200 meter. Men hon är inte rädd för att prova på lite av varje inom friidrotten och lyckas ibland nå bättre resultat än de som tränat. Det betyder att hon är en naturbegåvning. Eva, som inte bara är mor till henne utan även hennes tränare, anser att hon har en perfekt kroppsbyggnad för alla typer av friidrott. De ser nästan bara fördelar med att vara mor och dotter samtidigt som de är tränare och adept. Skulle det gå dåligt någon gång finns många tillfällen till diskussion för att komma tillrätta med problemet. Och – där har Louise en stor fördel – hon hänger inte läpp över ett dåligt resultat utan ser bara möjlighet att ta itu med det. Det är bara att önska henne lycka till med både idrott och skolarbete nu när hon har valt en gymnasielinje med friidrottsinriktning.
Louise, som är insulinbehandlad diabetiker och har insulinpump som tillåter lite friare liv än vanlig sprutbehandling. Louise tycker inte att hennes sjukdom lägger hinder i vägen. Motion är bra för en diabetiker – och även för andra – för det hjälper till att hålla blodsockervärdet på rätt nivå..
- Men, sa Louise, man lär känna sin kropp och vet med sig när det är dags att äta något. Alla träningspass och övriga aktiviteter gör också att jag kan ”synda” med maten betydligt mer än vad jag annars kunnat göra.

Pappa och son, Tränare och adept
Marcus Larsson och hans pappa Stefan träffade vi några dagar efter mötet med Louise. Marcus är en lång, välbyggd 16-åring som inom friidrottens grenar valt spjutkastning. Han har tidigare tränat och tävlat i både höjdhopp och löpning 800 m och 1500 m men fastnade till sist för spjut. Vid senaste tävlingen satte han nytt personligt rekord med ett kast på 50,8 meter – inte illa för en kille i den åldern. Grattis till det.
Han tränar med spjut 2-3 gånger i veckan i pass om ca 1½ timme och har pappa Stefan som tränare. Därutöver styrketränar han lika mycket.
Spjutkastning tillhör ju sommaridrotterna och under vintersäsongen spelar Marcus handboll. Kanske inte så konstigt när pappa också spelar och tränar både Marcus och hans lillebror Jakob. Handbollen ligger honom varmt om hjärtat och om han skall satsa på elitidrott så blir det handboll. Om några år kanske vi har en landslagsman i Vittsjö.
Marcus har liksom Louise varit i Berlin tidigare – de har varit klasskamrater i nio år och var där på skolresa. Han ser fram emot resan och på VM-arenan vill han helst följa spjuttävlingen. Han tror att han kommer att få möjlighet att följa finalen. Lite allmän sightseeing i Berlin och trevliga studiebesök samt träffen med den tyska idrottsklubben är också något han ser fram emot.

Skola och idrott går att kombinera
Marcus skall nu fortsätta gymnasiet och skall gå naturvetenskapliga programmet på Tekniska skolan i Hässleholm. Den disciplin som en idrottare har är säkert nyttig för skolarbetet också för att inte tala om viljan att alltid vara i topp. I Louises och Marcus klass fanns flera idrottsutövare och de har alla toppbetyg och kunde välja ganska fritt mellan de olika programmen.
När jag skriver det här är Marcus och Stefan i Växjö på SM där ambitionen är att förbättra det nyligen satta personliga rekordet.
-Jag hade mitt senaste mål satt till ett kast på 50 m, det har jag nått nu så nu är målet 52 m, sade Marcus och pappa Stefan höll med om att det var realistiskt.
Lycka till i framtiden med både idrott och utbildning
Vi kan konstatera att både Louise och Marcus är mycket målmedvetna, de vet vad de vill med sin framtid och vi är säkra på att de kommer att lyckas nå sina mål. Vi önskar dem lycka till och håller tummarna för framtiden och vi tror också att vi har många Vittsjöbor med oss i denna önskan.
Ulla Kristoffersson
Gösta Kållberg