Fröken Larsson hade nyss tagit körkort och klagade i garaget över att hennes bil gick så motsträvigt. Mekanikern tog en titt, upptäckte att handbromsen var åtdragen, lossade på den och påpekade: - Vet fröken vad den här är till för? -Åh den, sa fröken Larsson, den rör jag aldrig, den är så bra att hänga handväskan på.

Det var två herrar som stod och pratade. Den ene sa: - Jag är så rädd om mina pengar att jag måste ha min plånbok under kudden Den andre: -Det kan inte jag, för jag tål inte att ligga så högt.

Vad kallar man en man som inte talar sanning? - En lögnare. - Och en som alltid säger sanningen? - En besvärlig person.

Den lille pojken kom hem med blodig näsa och hans mamma undrade vad som hänt. - En kille bet mej, svarade pojken. - Skulle du känna igen honom om du fick se honom igen? - Så klart, snyftade pojken, jag har hans öra i min ficka.

Det var den gamle erfarne bysmeden som sa till sina lärlingar: - En sak skall jag lära er, pojkar. Lär er ingenting i onödan. Då får ni bara mer att göra.

Han kom vinglande gatan fram mitt på natten. En polis frågade mannen var han skulle ta vägen. - Jag skall till en föreläsning. - Den gubben går inte. Det är stängt överallt. - Inte hemma hos mej.

Vad gör du nu för tiden? - Jag reser omkring och håller föredrag - Håller du alltid samma föredrag? - Javisst. - Men tänk om folk kommer igen? - Det gör dom inte.

Har du glömt den tia du lånade av mej? - Nej, inte ännu, men om du ger mej tid.

Säg, Konduktören, hinner jag ta farväl av min hustru på perrongen innan tåget går? - Ja, det beror alldeles på hur länge ni varit gifta.