FULLTOFTA. Dags för 25 personer som träffas varje pingstafton att  besöka storkhänget i Fulltofta detta år.

När vi tagit del av eldsjälen Paul Wibergs eminenta guidning om storkens historia tror vi alla på storken.

25 par storkar hade fått mat och husrum och häckade här på Fulltofta.

En gång var den vita storken vanligt förekommande i Skåne men landskapsförändringar gjorde att storken var utrotad 1954. Detta storkprojekt som genomförs nu är ett samarbete mellan Naturskyddsföreningen i Skåne och Skånes Ornitologiska Förening. Projektet är helt beroende av frivilliga krafter och vore inte möjligt utan volontärer.
Här ska födas upp storkar, frisläppa par och ungfåglar, bygga och underhålla bo plattformar, sprida information och förbättra storkens livsmiljö.

500 kg mat ska hämtas och menyn består av kycklingar som sorteras bort vid kläckningen (hanar) och av fisk. Exempel vis abborre, mört och annan småfisk. Tre gånger om dagen matas storkarna och är lika glupska varje gång. Samma meny 365 dagar om året.
Storken är en familjär och egensinnig fågel. Ett exempel är storken Herman, 26 år gammal, som med ung fru 6 år har storkungar i boet.
Herman är något av en artist och uppträder gärna inför publik . Kyckling eller fisk kastas upp i luften och Herman fångar elegant och sväljer hela för att sedan återvända till familjen.

När storkungarna är vuxna nog att släppas ut och pröva sina vingar blir det vid Hemmestorps Mölla. Där blir ungfåglarna fria. Alla ungfåglar flyttar men få kommer tillbaka. En fågel kan flyga 50 mil på en dag.
Spännande att lyssna och lära om storken och Paul förmedlade att projektet kommer fortsätta ca 10 år till målet är att 200 par häckar i Skåne.

Ett strålande väder, en härlig promenad och en god lunch fulländade dagen.