Husets specialitet är sniglar, sa hovmästaren. - Jag vet, svarade gästen. Förra gången jag var här blev jag serverad av en.

Gamle rallar-Kalle berättade om sitt händelserika liv: -En gång var vi på ett banbygge mitt i ödemarken. Där var bara myr och hedar så långt ögat nådde. Ja, det var så ont om skog att föräldrarna fick aga sina barn med torvströ.

Med vilken rätt sitter min herre vid mitt stambord? -Ärter och fläsk.

En man kom in på restaurangen och sa: -Det gäller min kompis, som är lite knäpp i skallen. Han tror att man kan betala med kapsyler. Han kommer snart hit och då kan ni vara bussiga och hålla färgen och ta emot hans kapsyler, så kommer jag och betalar senare? -Vi ska ordna det! lovade hovmästaren. En stund senare kom gästen in och han åt och drack och betalade med kapsyler. På kvällen kom kompisen tillbaka och frågade hur det gått. -350 kronor, svarade hovmästaren. Han åt det bästa vi kan erbjuda! -Jaha, då är jag alltså skyldig 350 kronor. Kan ni ge tillbaka på ett grytlock?

Min man har börjat bli gammal. I dag tittade han på matsedeln och sen på servitrisen.

Två gråsparvar möttes på en telefontråd. Värst vad du ser ut. Har du varit i slagsmål? -Värre än så. Jag råkade komma in i ett parti badminton.

Jag ger inte upp, sa den förhoppningsfulle golfspelaren. Troligen finns bollen på något ställe där vi minst anar. -Ja, kanske det, sa caddyn. Jag ska minsann titta efter i hålet.

Den där Olsson tycks alltid ha gott om pengar. Vad lever han av egentligen? -Av brist på bevis.

Mannen mötte sin hustru i tamburen. Hon var spritt naken. -Är du inte klok? Ska du gå ut så där? -Just det. Jag ska demonstrera. Visa hela stan att jag aldrig får några kläder av dig! -Så du menar att du tänker gå hela Storgatan fram utan en tråd på kroppen? -Jajamen! -Förbi posten också? -Det kan du tro. -I så fall kan du väl lägga på det här brevet åt mig!