SIMLÅNGSDALEN. Beger man sig upp mot Halmstad finns ett mycket vackert naturreservat strax söder om Simlångsdalen som kallas Danska fall.

Ett flertal väl upptrampade och markerade gångslingor av olika längd går att följa genom området. Naturreservatet korsas även av den orangemarkerade Hallandsleden. Själva vattenfallet är nog den största publikdragaren trots allt och vill man enbart gå dit är sträckan bara cirka en kilometer uppför några branta backar. Området är relativt kuperat.

Gammal lummig bokskog avlöses här och var av branta berg och öppna fält. Skogen har lämnats helt orörd och på vissa ställen täcks marken av liggande döda träd. På dessa växer rikligt med lavar och mossa som blir bostad för en mängd olika småkryp och insekter.

Även ett flertal olika fågelarter som Forsärla och mindre Flugsnappare trivs här. Naturreservatet omgärdas av sjöar och vattendrag såsom Brearedsjön i norr, Skällåsasjön i väster och vattendraget Assman i öster.

Fallhöjden från Danska fall till åmynningen några hundra meter längre ner är hela 36 meter. Under snösmältningen och andra högvattenperioder visar vattenfallet upp ett brusande och fantastiskt vackert skådespel.

Vattnet följer berggrundens olika sprickor och ger upphov till flera vackra forsar och fall längs vägen. Stora delar av vattendraget Assman bildar ett så kallat kvill-landskap där vattnet tar olika vägar mellan stenar och klippor och på så sätt uppstår det små öar ute i vattendraget. Detta liknar bitvis ett skärgårdslandskap i miniatyr.

Namnet Danska fall härstammar från en skröna från kriget mellan Sverige och Danmark som utkämpades i Skåne under andra halvan av 1670-talet. Enligt denna jagade svenska soldater en grupp av den besegrade danska hären upp längs Fylleån efter danskarnas nederlag vid Fyllebro 1676. Danskarna hade gömt sig i skogen, men blev upphunna av svenskarna som sen jagade ut dem på en dåligt byggd bro över ån. Bron brast då och ett stort antal av danskarna föll ner i det forsande vattnet och drunknade.

På en ö i nedre dalen av Assman, där det nu växer frodig skog med ask, anlades ett järnbruk 1727. För att driva bruket användes vattenkraft från Assman och virke från de omgivande skogarna och här tillverkades spik, olika redskap och smide. Vid samma tidpunkt anlades här även ett garveri för skinn- och fällberedning. Av detta finns dock inte många spår kvar idag.