VITTSJÖ, BJÄRNUM. Just nu utreds hur tillämpningen av Lagen om tillsyn över hundar och katter fungerar. Debatten om ”farliga hundar” har intensifierats efter en följd av olyckliga incidenter i bland annat Sverige. Men vad gör en hund farlig – egentligen?

Tyvärr finns i vår omgivning både i Vittsjö och i Bjärnum exempel på hundar där matte/ husse absolut inte är kompetenta ägare för aktuell ras. Flera incidenter med tyvärr elakartade skador som följd har inträffat i bland annat Vittsjö. I dessa fall rör det sig om rasen Bullmasiff.

Tyvärr finns det idag även exempel där alltför låg nivå av motion/ stimulans även kan drabba brukshundsraser, till exempel boxer. Även här handlar det i grund om mycket olämpliga hundägare.

Följden blir att många nu är starkt avvaktande inför sin hundpromenad. Detta natuligtvis inför risken att möta dessa hundägare med deras aggressiva hundar som de tyvärr ofta inte har kontroll över.

Min Boxer-tik Vicky har flera gånger lekt o haft jättekul med en väluppfostrad Bullmasiff utan några som helst problem, detta grundat naturligtvis i en duktig Mastiff-hundägare. Samma gäller för Vickys del.

Vicky (Boxer) (brukshund) delade vid examen vid Brukshundsklubben i Hässleholm högre tävlingslydnadskurs förstapriset med e   n schäfer och får därför tecknas som aningen eller ärligt talat, -en mycket väluppfostrad vovve. Vicky funkar med alla andra hundar, små som stora. -men inte lika bra med ”bjäbbiga”, -de är bara störande, verkar hon tydligt tycka och vill helst gå undan.

Husse håller med angående ”bjäbbiga” vovvar. -Säkert mitt fel att Vickan tycker samma, -inflikar husse.

När det går fel straffas tyvärr ofta hunden, men felet ligger enligt lagen och de initierade alltid på den olämplige hundägaren.

Hundstallet,
– Alla hundar kan bli farliga. Det handlar ofta om bristande avelsutvärdering, en dålig uppfödarmiljö och låg kunskapsnivå hos hundägarna. Mänskliga faktorer som behöver andra lösningar. Att införa rasförbud är en för enkel och rättsosäker väg som inte löser några problem i längden säger Marie Lejon, verksamhetschef på Hundstallet och tillägger:
– Olika hundraser har olika egenskaper och det viktiga är att förstå hur vissa av dessa egenskaper kan bli farliga i fel sammanhang och när en hund fått fel premisser. Här är människans kompetens avgörande för hur hundarna behandlas, både av uppfödare och hundägare.

Karolina Lasses, avdelningschef för Hundvälfärden på Hundstallet håller med. Hon menar att debatten blivit polariserad och förenklad när det i själva verket handlar om bakomliggande orsaker: att hunden levt under dåliga förhållanden, är sjuk, har smärta eller har behandlats illa av ägaren.
– Våra lagar ska inte grunda sig i rädsla och populism. Detta är en kritisk tid att förvalta intresset för frågan och passa på att gå till botten med problemet: Hur kan vi ge våra myndigheter bästa möjliga förutsättningar att se till att ansvaret läggs där det hör hemma – hos människan? avslutar hon.

Fakta ovan Hundstallet.

Som hundägare ikläder man sig ett ansvar, inte minst mot hunden men även mot omgivningen. Lagen uttrycker ”strikt ansvar”, med andra ord bär du som husse/ matte alltid det totala ansvaret för alla eventuella händelser gentemot allt ni möter.

-Varför är det bara hundägare med större raser som går dressyrkurs? Möter du stora hundar är dessa överlag väluppfostrade men möter du en liten hund är denna ofta totalt helt utan dressyr.

Den lilla hunden, ”vet inte hur liten den är”, -men behöver samma stimulans och regler som den stora hunden. Här brister tyvärr många hundägare. -För att den lilla hunden skall må riktigt bra inte minst mentalt måste den lära exakt samma som den stora hunden! (Ganska självklart)

Min rekommendation efter många år som Boxer- husse är att alltid kontakta närliggande brukshundsklubb och gå deras kurser.

Min lilla Vicky (nu drygt 12 år) pockar fortfarande på aktiva lekar/träningar. Vill ibland träna lite dressyr på gräsmattan hemma. Vid 12 års ålder har hennes hörsel försämrats, men tecken som vi tidigare kört funkar bra även idag.

Ute på ”Udden” har vi genom åren genomfört massor av ibland riktigt svåra sök o uppletningspass, -så gör vi även idag, -men lite enklare o med mindre krav, -nu har vi främst kul, lite fler ”fika/ godispauser”, -sitter på stubben lite längre. Vi njuter verkligen av vår dag i skogen både 40 kg Vickan o jag.

Men prova inte göra något mot min ”husse” då är jag fortfarande snabb, avslutar Vickan.

Bilder med Vickan: