VITTSJÖ. Sent på kvällen den 29 augusti 1944 omkom sju unga engelska män vid flygolyckan vid Höjalen strax väster om Vittsjö. På initiativ från Wittsjö Hembygdsförening hedrades de omkomna vid minnesmärket utmed vägen mot Värsjö 80 år senare.

”Aldrig har så Många, -haft så Få, -att Tacka, -för så Mycket”.

I texter från olycksnatten beskrivs denna kväll som ovanligt varm, samma gällde för kvällen även 2024. Ett drygt sextiotal fanns på plats då hedersceremonin startade, fler anslöt efter hand.

Hembygdsföreningens ordförande Lynn Heurlin Karlsson välkomnade de församlade och ceremonin inleddes därefter med en tyst minut.

Lynn berättade sedan kortfattat om engelsmännens sätt att hedra sina avlidna och nämnde bland annat blomman Vallmo. Den 11/11/11, är det Hågkomstens dag i Storbritannien, varvid man ofta dekorerar med just blomman Vallmo. Bakgrunden till just Vallmo är att den är enormt livskraftig och blommar även på de mest sargade slagfälten.
Vid minnesmärket och även vid nerslagsplatsen i Höjalen finns ofta även 80 år efter katastrofen sju Vallmon.

Lynn berättade att man från styrelsen tidigare idag även besökt krigskyrkogården i Pålsjö vid Helsingborg för att där lägga ner blommor.

Ingvar Lindberg, mycket kunnig historiker med andra världskrigets fasor som specialitet, var inbjuden som talare. Ingvar inledde sitt tal med att rikta ett stort tack till Ebbe Persson för allt han bidragit med under många år. Ebbe som fanns närvarande var den som arrangerade motsvarande hedrande för fem år sedan, då han även höll tal. Ebbe har på denna sida under rubriken ”Historia Vittsjö” dokumenterat enormt mycket för eftervärlden.

Ingvar slog därefter an på temat ”aldrig glömma”, nya generationer måste vara beredda att ta över och föra vidare det fasansfulla som hände under krigsåren, för att detta aldrig skall upprepas. Men Ingvar tryckte även på vikten att föra våra traditioner vidare, -bland annat hedrandet av de sju som omkom vid Höjalen 1944. Som ett led i detta överlämnade Ingvar till Wittsjö Hembygdsförening två böcker och därtill omfattande historisk dokumentation från krigsåren. Bland annat fanns en mycket värdefull karta som beskriver de engelska flygbaserna under kriget.

Ingvar berättade vidare om den tyska jaktpiloten Werner Huseman. I sin Junker 88 besköt han bland annat ED 588 ”George”, den Lancaster som sedan skadad störtade vid Höjalen. Denna nerskjutning kom att bli Husemans 31:a. Senare samma kväll sköt han även ner ytterligare en Lancaster vid Svensköp. Lynn tackade Ingvar Lindberg för sitt fina, inlevelsefulla och mycket beskrivande tal.

Louise Remstedt från Wittsjö Hembygdsföreningen placerade som hedersbetygelse en vacker blombukett vid minnesmärket.

Krister Frostensson var inbjuden att hålla andakt. Krister tryckte på vikten av att stanna upp, -att reflektera. Att händelser faktiskt kan bli som en milstolpe i livet. Han drog paralleller med den barmhärtige samariten.
Krister knöt även an till alla de unga män som idag är beredda offra sitt liv för Ukraina, -ger sig ut för att stoppa våldet. Under andra världskriget fanns många, -inte mist i RAF som var beredda att offra allt för Europa.
Krister menade att tillsammans är vi starka, -så sant, så sant, dessa Kristers ord är. Alla dessa unga engelska flygare ändrade "krigsmaskinen Tyskland" och gjorde detta tillsammans, avslutade Krister Frostensson.

Under Kristers mycket passande, tänkvärda och fina andakt kom jag osökt att tänka på de mycket bevingade orden:

-”Aldrig har så Många, -haft så Få ,-att Tacka, -för så Mycket”.

Dessa ord var främst riktat till RAF (Royal Air Force). Ord som uttrycktes av Sir Winston Churchill vid krigsslutet.

Lite tagen av Kristers, ”klockrena” och mycket fina andakt, tackade jag honom personligen efter ceremonin.