MARKARYD. Föreläsningssäsongen i Gula Huset i Markaryd avslutades i söndags med att expertkommentatorn i radio och TV, journalisten och författaren Görrel Espelund från Skäret utanför Höganäs berättade och visade bilder på "Afrika och klimatorättvisan - om de globala koldioxidutsläppen och klimatförändringarna samt västvärldens ansvar."

Görrel inledde med att presentera sig själv. Hon har sedan 1994 haft särskilt focus på den afrikanska kontinenten och byggt upp en gedigen erfarenhet under decennier av resor, forskning och skrivande. Åren 1997 - 2004 var hon Afrikakorrespondent för Göteborgsposten och Sydsvenska Dagbladet. Hon är också associerad redaktör vid Utrikespolitiska institutet i Stockholm. Tillsammans med statsvetaren Andreas Karlsson driver de sedan 2021 nätverket och varumärket African Stories för föredrag, böcker, journalistik, resor och guidning med inriktning på demokratiska utvecklingsfrågor i Afrika.

Därefter fortsatte Görrel med att informera om att forskare uppskattar, att den afrikanska kontinenten står för 3,8 % av de globala utsläppen. Ändå är det i Afrika, som klimatförändringarna i form av torka och skyfall slår till med full kraft mot redan utsatta samhällen. Görrel nämnde, att de som smutsar ned minst, betalar det högsta priset för de globala utsläppen.

Hon har träffat och gjort intervjuer med ett par av de främsta klimataktivisterna, såsom Vanessa Nakate från Uganda och Vangari Maathai. Vanessa hade varit med vid klimatmötet i Davos, där hon talat om att alla röster måste noteras, även från U-länder. Tyvärr blev hon bortklippt på bilderna av en AP-journalist. Endast vita deltagare syntes på bilderna.

Görrel berättade, att Afrika till ytan är 65 gånger större än Sverige och att det talas 200 språk.
Därefter visade hon bilder från olika länders landsbygd. Massajerna i Kenya har svårt att hitta bete åt djuren vid torka. Snön på bergstoppen Kilimanjaro smälter för varje år. Ifjol härskade långvarig torka med sprickor i marken i Somalia. Därefter kom skyfallen och sköljde bort ytlagren på åkrarna som en jättestor erosion. Marken och skördarna hinner inte med att återhämta sig. Kvinnorna arbetar mycket med hackor på åkrarna, medan männen sköter boskapen. Ofta finns inte tillgång till konstbevattning.

Vanessa hade framfört, hur viktigt det är med skolutbildning för flickorna, som efteråt "utbildar en hel by". Det gör inte pojkarna. I Kenya träffade hon på lantbrukaren Nicolas, som bedrev agro-ecologiskt jordbruk. Han blandade friskt grödor med buskar och träd, som gav skugga till marken. Pumpor odlades mellan träden. Han fick större skördar numera. Stora vattentunnor hade installerats under hustaken för att tillvarata regnvatten att bevattna med. Detta frigjorde kvinnorna med att gå långa sträckor för att hämta vatten. Majs kräver mycket gödning och vatten. Därför har man gått över till torktåligare grödor såsom kasava, som man odlade förr. Problemlösningar måste anpassas till varje land och hittas lokalt. Minst 1000 miljarder skulle behövas för att för att göra större förändringar i Afrika. Korruption måste bekämpas. Vapen ska inte köpas och makt ska inte lägga hinder i vägen. "Fred på jorden" för att afrikanerna ska lyckas att främja livsmiljön.

Kina är ett land varifrån många tekniker och sakkunniga kommer till Afrika. I Etiopien t.ex har hela stadsdelar i Addis Abeba byggt upp infrastruktur i form av vägar, gator, fastighetsbyggen och kongresshallar tack vare ekonomiskt bistånd och teknik av kineserna. I gengäld vill man ha guld, litium, koppar och kobolt. Helst vill man sköta processen hemma i Kina. Även i hela Sydvästafrika finn det gott om kinesiska hjälparbetare och finansiärer. Nu vill de också introducera grön teknik.

Görrel avslutade sitt föredrag med att berätta om FN:s klimatkonferens GOP 29, som pågår mellan den 11/11 - 22/11 i Baku i Azerbajdzjan. Ca 50 000 deltagare väntas komma. Avsikten med mötet är vem som ska betala - och hur mycket? År 2009 åtog sig rika länder att betala fram till 2025 100 miljarder dollar om året i klimatfinansiering. Nu är det omförhandling och parterna står långt ifrån varandra. Ingen överenskommen summa finns, ingen enighet om varifrån pengarna ska komma eller till vem de ska gå eller till vad. Utvecklingsländerna anser, att det behövs 1 000 miljarder dollar per år för att de ska kunna vässa sina mål för utsläppsminskningar. Vi får vänta och se, vilket resultat man kommer fram till.

Efter en lång och intressant frågestund efter föreläsningen avtackades Görrel Espelund av ordförande Alpo Persson med ett exemplar av boken ”Markaryds-bygden”.

Besökarna önskades en God Jul och Ett Gott Nytt År och välkomnades tillbaka till en ny säsong våren 2025.