VITTSJÖ, BJÄRNUM. Så har vi återigen nått fram till julafton, -så fort tiden går.

Julafton är en kristen högtid som inleder julen. I den västkristna världen infaller julafton den 24 december och firas i de nordiska länderna samt i Polen, Portugal och Ungern. I länder såsom Irland, Italien, Storbritannien och USA är det istället juldagen den 25 december som är huvuddagen för firande med traditionell julmat och julklappar. I de ortodoxa kyrkor som följer den julianska kalendern firas julafton 5 eller 6 januari.

Julafton kallas i Sverige även dopparedagen eller dopparedan, det vill säga den dag då man doppar i grytan.

I gammal nordisk folktro omges julafton och julnatten av en del magi och skrock:
• sägs bland annat djuren kunna tala.
• ska gårdstomten till exempel ha lite av risgrynsgröten utsatt till sig. Får han inte den, kan han bli svår att tas med under det kommande året. Vanligtvis handlade det om att katten varit framme.
• likaså är det bra att sätta fram öl på bordet till änglarna, så kallad änglaöl.
• den som får mandeln som finns i gröten blir först gift.
• helst ska ljusen brinna hela natten, annars förebådar det dödsfall.
• att under julnatten återvände de dödas själar till sina hem, varför man satte fram mat åt dem.

Det finns också vidskepelse som säger att man på olika sätt kan se sin tillkommande under just julaftonskvällen, bland annat om man tittar i två speglar, en bakom sig och en framför sig. Den tillkommande kan också speglas i en vattenkälla.