MARKARYD. Utterexperten Börje Gunnevik har besökt Markaryds Föreläsningsförening i Gula Huset i Markaryd och berättat och visat bilder och film om Smålands landskapsdjur "Uttern och dess liv."

Uttern tillhör en mycket gammal fauna ute i världen, eftersom man hittat utterskelett, som är 6 miljoner år gamla. I Sverige hittar vi Eurasisk utter, som är vanlig i Europa och Asien. I hela världen finns det 13 olika utterarter.

På 50-talet höll uttern på att dö ut i Sverige, då den dels jagades för pälsens skull, men också föll offer för gifter som DDT och PCB. Uttern försvann helt från landskapen Skåne och Blekinge. På 70-talet fanns det cirka 400 uttrar i Sverige men nu har utterantalet ökat till 4 000 individer. Den finns spridd över hela Sverige undantaget Gotland, där den saknas. Sedan 1978 är uttern fridlyst i Sverige.

(foto Claes Brauer)

Uttern är ett typiskt vattendjur med sin spolformade kropp. Den har simhud mellan alla tårna och lever vid vatten eller vistas i vatten för att hitta föda. Den är mycket anpassad att vara vid vatten. 85 - 90 % av födan utgörs av fisk. Även små möss fångas på vintern i snön. Vintertid dyker uttern ner till botten i åar, floder och sjöar och fångar paddor och grodor, som den klär av pälsen på, eftersom det finns gift innanför och dessutom smakar beskt. Uttern tycker också om kräftor, som är en delikatess. Den äter varje dygn cirka 10 % av sin kroppsvikt, vilket är ganska mycket, om man jämför med människor.
Uttern är båda dag- som nattaktiv. När uttern dyker, stänger den både öron och mun och kan vara nere i minst 4 minuter, ibland längre när den simmar under isen vintertid och försöker hitta ett hål i isen. Uttern har många känselhår, vilket gör att den hittar föda även i mörker. Pälsen sköts mycket noga för att inte ullen ska bli blöt, för då kan uttern frysa ihjäl, speciellt vintertid.

Utterhonan brunstar när som helst under året. Efter 64 dagars dräktighet föds normalt 1 - 2 ungar. Hanen försvinner direkt efter brunsttiden. En nyfödd utterunge är ljus i färgen och väger 90 gram. Uttern har en livscykel på 6 år. Honan rör sig sedan med sina ungar på en yta av 10 x 10 kilometer.

(Foto Gert Svensson)

Hur blev då Börje Gunnevik så intresserad av uttrar? Jo, berättade han, i ungdomen hjälpte han sin pappa mycket i skogen och då såg de utterspår i snön. Lite längre fram i 25-årsåldern såg han en levande utter vid sjön hemmavid. Kameran kom fram för att föreviga och sedan blev det filmkamera.
Sedan dess har uttern varit hans stora intresse. Han började med att visa bilder för barnbarnen, för elever i skolan och för mindre föreningar. För 9 år sedan avslutade Börje förvärvslivet och började föreläsa på riktigt i södra Sverige.

Börje har stor kontakt med Länsstyrelsen i Jönköpings län, där han hjälper med inventering av uttern. Dessutom har han ständig kontakt med Naturhistoriska museet i Stockholm, där döda uttrar obduceras och katalogiseras. En påkörd utter, som hittas, ska anmälas till polisen, som hämtar djuret. Den fryses sedan och skickas till Naturhistoriska museet. Många uttrar förolyckas av biltrafiken men också i kräftburar och fiskeredskap såsom ryssjor.

Börje avslutade med att visa en film om uttern och dess liv. På bordet hade han med sig en massa rekvisita som uppstoppad utter, mink och mård. Dessutom visade han upp kranier, skinn och spillning. Publiken gav en stor applåd för ett faktaspäckat föredrag med fina färgbilder. Föreningens ordförande Alpo Persson tackade Börje Gunnevik och överräckte en Markarydbygden-bok som minne från kvällen i Markaryd.