En tid framöver planeras ett antal artiklar över mer eller mindre kända boende i Vittsjö. Artiklarna skrevs för mer än 30 år sedan men i synnerhet den äldre befolkningen känner säkert till de personer som presenteras. Det är deras egna berättelser som återges nära nog utan ändringar eller tillägg.

Denna första artikeln handlar om fjärdingsmannen och sedermera polisen Thure Wester som föddes år 1900 i Näsum och avled 1985. 
Uppväxtåren för Thure Wester var likt för många andra barn. Hans fader var skogvaktare och Thure fick redan i barnaåren hjälpa till. Vid skolans examen fick Thure i flera år "ärva" sina äldre syskons kläder.

Under 1920-talet var Thure dräng hos bönder med en veckolön på 15 kronor och ett uselt och dragit boende. Arbetslösheten grasserade och Thure gjorde som många andra. Han tog värvning vid  "Wendes" i Kristianstad 1921 och stannade kvar till 1932 då en del av personalen permitterades på regementet. Orsaken till att antalet batterier vid regementet bantades från tretton till sex då krigsminister Per Albin Hansson beslutade att banta ner anslaget till totala försvaret.

Det militära livet var intressant och därför var steget inte så långt att söka in på polisskolan med utbildning till fjärdingsman. En ny polislag trädde i kraft 1932 och då blev många tjänster lediga då tidigare fjärdingsmännen strängt taget inte hade någon utbildning alls inom ordningsmaktens skrå. Det var också många med militär rang som sökte in på polisskolan och Thure hade turen att bli antagen.

Han fick sin första tjänst i Örkened 1932 där han innehade både polistjänst och fjärdingsmannatjänst. Som polis hade han uppdraget att även vara indrivningsman..

Thure sökte tjänsten som polis och fjärdingsman i Vittsjö 1938 och fick tjänsten efter beslut i kommunalfullmäktige och förordnande av länsstyrelsen. Detta var före polisbilens intåg och Thure hade inget annat fortskaffningsmedel än sin cykel och med denna fick han färdas över milslånga tjänsteresor till avlägsna platser inom distriktet. En stor del av arbetstiden åtgick till besök hos försumliga som inte hade betalat sin skatt. Den som inte hade någon inkomst var i alla fall skyldig att betala kommunaloskylden som bestod av 50 öre för en man och 25 öre för en kvinna. Därtill skulle Thure ha en indrivningsavgift på 25 öre. Denna 25-öring skulle polis och landsfiskal dela på. Någon ersättning för cykelslitage utgick inte och då kom den halva 25-öringen väl till pass.

Bland de tvivelaktiga och otrevliga uppdragen som Thure hade var vid Baltutlämningen och bevakning av AK-arbetare. Säkert var det mer spännande och intressant att jaga den riksbekante Bildsköne Bengtsson.

I början av 1950-talet inköpte Thure en privat bil, "polisbil" och på sätt blev turerna "kortare". Så småningom blev det en ganska ringa ersättning för bil i tjänsten och övriga anställningsförhållanden förbättrades.

Någon reglerad arbetstid fanns inte utan polisen/fjärdingsmannen hade dygnet-runt tjänst. Vid de tillfällen då någon gripen person skulle förpassas till arresten i brandstationen tvingades Thure att hålla ett vakande öga på arrestanten. Då fick Thure ligga över i förhörsrummet. (Dåtidens arrest eller finka kan fortfarande beskådas på brandstationen).

Sabel ingick inte i utrustningen men likaväl hade Thure en sabel som skrivaren av detta kan intyga. Däremot ingick såväl pistol som batong i den polisiära utrustningen. Kanske var det en säkerhetsåtgärd att inte ikläda sig en sabel vid de många cykelturerna.

Det mest dramatiska under Thures tjänst i Vittsjö var ett dråp med knivskärning någon kilometer utanför Vittsjö. Både landsfiskal och polis kom till platsen och den misstänkte dråparen fick tillbringa ett par dagar i finkan innan han transporterades till Kristianstad. Dråpvapnet var en  dolk som återfanns i köksspisen..

På den tiden då Thure Wester var polis i Vittsjö fanns också dygnet-runt polisen Nore Delsmark i tjänst .

Ture pensionerades 1960 men fortsatte då sina cykelturer och promenader i nejden för att hålla kroppen i trim. Synen hade försämrats varför det inte blev mer bilkörning för polis Wester.

Thure Wester var ganska hård i nyporna i tjänsten då det behövdes och hade en röst som kunde skapa respekt. Sedan han lagt av polisyrket var Thure Wester en trevlig och gladlynt sällskapsmänniska. Han hade även förmågan att koppla av vid civilt leverne och då kunde den sträva tonen bli humoristisk.

Jag har flera trevliga minnen av Thure Wester både när han var i tjänst samt efter sin pensionering. Vid ett slagsmål vid ett pensionat vid midnatt larmades Thure Wester och kom gående med sabeln skramlande. Då han kom i närheten av åskådarna till slagsmålet röt han "Skingra er" och då han upptäckte slagskämpen röt han också: "Det är polisen, följ med". Det hjälpte inte utan med hjälp av en privatperson släpades slagskämpen till finkan där han och polisen fick sova resten av natten.

Thure Wester pensionerades från sin polistjänst 1960 och bodde kvar i Vittsjö under rätt många år. Han flyttade från en lägenhet på andra våningen av en villa till servicelägenhet och de sista åren vistades han på sjukhem i Bjärnum. Thure älskade naturen och var en fenomenal bärplockare. Därtill var han intresserad av att läsa, främst Salje.

Thure Wester dog 1985, nära 85 år gammal. Begravningsakten hölls i Vittsjö kyrka och Thure Wester är begravd på kyrkogården i Näsum.