VERUM. Sigfrid kom oftast farande i Malte Anderssons droska, ibland med sin cykel hängande bakpå. Han var duktig stenarbetare och en sällskaplig man. En Verumsbo, född 1953, säger: Minns honom mycket väl. Vi unga grabbar träffade honom oftast på Björveruds trappa. Han pratade gärna med oss, ofta med mycket humor.

Här ses Sten-Sigfrid i helfigur med en halvdrucken pilsner vid ett besök en solig dag i mitt föräldrahem i Verum på 1960-talet.

Arrne Gunnarsson, som är brorson till Sigfrid, har i den senaste av årsböckerna från Osby hembygdsförening skildrat sin farbror under rubriken ”Sten-Sigfrid”. Arne berättar där att hans far Gunnar Persson (1907–1987) var den ende av bröderna från gården i Bökeberga, Osby socken som bildade familj.

Sigfrid Vitalis föddes i Osby socken, men var folkbokförd i Visseltofta socken sedan 1935. Arne Gunnarsson berättar i artikeln att han en enda gång såg sin farbror nykter. Det var i samband med Sigfrids 80-årsdag. Då hade Gunnar och Elin, som ägde föräldragården, oförberett från Visseltofta avhämtat Sigfrid till ett kalas tillsammans hans övriga två ogifta bröder Ivar och Johan.

På 1920-talet vistades Sigfrid i Västergötland, Norrland och i Norge, dock utan att vara folkbokförd där. Det har sagts att orsaken till att han gav sig iväg på arbete som rallare var att han inte ville bli uttagen till värnplikten. Han var åren 1920–1922 införd i boken för obefintliga i Osby socken med notisen ”Okänd vistelseort”. Åren 1937–1947 var Sigfrid skriven ”På församlingen” i Visseltofta.

Sigfrid Vitalis Persson (1890–1979) har fått en liten fin minnessten på kyrkogården i Visseltofta.

I dödsnotisen (Arbetet 1979-11-08) står att han i Visseltofta och omkringliggande socknar blev känd som Sten-Sigfrid och att han sörjes av dottern Svea gift Holst i Osby, sonen Stig Kvist i Älmhult samt tre systrar.

Där står vidare dessa rader om hans yrkesbana: I tidiga år kom han i vagnmakerilära i Osby och sedan i Knislinge. Senare fick han anställning vid Älmhult-Glimåkra järnväg, som var under byggnad. När detta arbete var färdigt kom han till järnvägsbygge och dammanläggningar bl a i Västergötland, Norrland och ända in i Norge. År 1922 återvände han till hembygden där han där han sedan i Visseltofta, Verum och andra socknar utförde stenarbeten hos lantbrukarna fram till pensionsåldern.

Invigningståget på CHJ järnväg Kristianstad - Glimåkra – Älmhult. den 30 juli 1909.