Första larmapparaten var en handdriven mistlur (hesa Fredrik). Se kom manuell tyfon med syrgasbehållare vid en lyktstolpe mellan Blomsterhandeln och Pelarcondis. Sen kom larmet på telefon och nu larmas brandmännen genom personsökare.

Åke Ernstson valdes till brandchef 1942 och under hans ledarskap upprustades brandkåren till en moden enhet. En täkt brandbil inköptes 1947 där elva av de sjutton brandmännen fick plats i hytten. Efter hand utökades fordonsparken som i sin glans dagar förfogade över tre fordon. Trots sin hårdhet och tuffhet, eller kanske därför var det alltid full bemanning på styrkan. Det var lönlöst att komma med förslag eller synpunkter som inte överensstämde med Åkes syn på saken. Hans ord var lag! Då Åke lämnade brandkåren erhöll han Brandkårernas förtjänsttecken i guld.

Visst var Åke ganska stolt över sitt jobb som brandchef men han talade ännu mer om Gåsadammen. Denna "insjö" som bildades då järnvägen anlades blev med tiden en stinkande dynghåla. Där släpptes avloppsvattnet ut, din rann överflödet från ett bryggeri andra sidan vägen och där lämpades befolkningen allsköns bråte.

Från sin bostad såg och luktade Åke på allt elände från det som skulle bli Gåsadammen. Med tiden blev dynghålan helt igenväxt från Trobecks till Bäckabro. Sedan en caterpillar rensat upp dynghålan 1953-1954 kunde för första gången midsommarfirandet förläggas till södra delen av det som en gång var en dynghåla men nu en slät och fin gräsmatta. Åke Ernstson myste från sin lägenhet då han såg ett av sina livsverk hade blivit en fin samlingsplats från att tidigare varit en dynghåla.

Helt allmänt kan sägas att Åke var mån om inte bara byn utan hela bygden.. Under åren kring 1956 lät han anlägga 30 branddammar inom hela socknen. Brandkåren behövde vatten vid olycka och fanns ingen naturlig vattensamling så byggdes en branddamm. Åke Ernstsons insatser för bygden får och skall inte glömmas. Tänk på Gåsadammen och parken runt denna!