Skånsk galopp av Sam Kellin

Ännu en skånsk dikt från min mors bok om Skånsk Humor.

Si godda, min far,
sicken häst ja har.
Sicka lår, sicka ben, sicka skott han tar!

Ja, här ska I skåda en släbokula,
så trinn å så blank som en äggagula
å tosed å gla som ett väralamm.
Nu ska i få se Måns Parsen ria,
så brösted ska bäfta på dräng å pia
å joren ska skångra frå Ysta te Vram.
Tjo, Påga, nu killar vi kulan i sian
mä träskon, så gratis vi far över stian
å middingakorran å jarsgårale´d.
Sen går de, så alikor, krågor å rågor
forfimrade flagrar, som spånor å spågor
å koorna drattar på ännen ve´d
å alla träen i pilevallen
di tänker: Måns Parsen e galen i skallen.
Ja, Måns, vafför bankar ditt hjärta så fort?
De känns, som där sad i halsen en roa,
som nö´r en å via å ria å tjoa
som Kadrillens dragoner ve Läppsi port.
Töst, hjarta, va stilla, nu vänner ja öged
mä nosen mod gåren, som ligger bag böged,
te Ola Jepps Karna, den rosende mö. Nu ränner vi våll över ager å blaga te Karna, min blomma å speddekaga, å sir hon nä, så bler de min
dö.

Si godda, min far
sicken häst han ja har.
Sicka lår, sicka ben, sicka skott han tar!