VERUM. Hos folket i Verums socken fanns en lång tradition med hemsnickeri som en betydelsefull binäring. Det berättas att bönderna regelbundet for till "slätten" för att avyttra soffor, kistor, stolar och andra slöjdalster. Före öppnandet av järnvägslinjen mellan Vittsjö och Hässleholm var det Verum och Norra Åkarp som tävlade om att vara den främsta "möbelsnickerisocknen" i Göinge. Den av produkterna var Göingesoffor.

Vid ingången till Enock Nilssons möbelfabrik i Stavshult. Fr. v. Viking Persson, Stig Persson, Enoch Nilsson, Björn Persson och Vilbert Persson. (Enock Nilsson var född i Brogården 1883 av snickaren Nils Sonesson f. 1856 och hustrun Hanna Månsdotter f. 1845. Nils Sonesson drev där en snickeriverkstad som han övertagit efter faderns Nils Olssons död 1880.)

Den 1 februari 1868 publicerades i Kristianstadsbladet en serie artiklar om orsakerna till de tilltagande utflyttningarna till Amerika. En annan tidning påpekar att Kristianstadsbladet ansåg att: ... denna fråga till sin största del står i det närmaste sammanhang med den ständigt tilltagande fattigdomen i wårt land. Det undersöker hwad som under sådana förhållanden wore att göra för att motwerka säwäl utflyttningarne som fattigdomen!

En av slutsatserna som tidningen drar av sitt resonemang är att ”husslöjderna” bör uppmuntras. Därefter följer en uppräkning av hur man på några ställen, bland annat i Vittsjö och Verums socknar, har specialiserat sig på vissa hantverk: Uppmuntrom husslöjderna! Wårt folk har de mest utmärkta anlag för slöjder, och redan utan all uppmuntran se wi hela socknar hafwa gripit sig an med några dylika försök. Så till exempel arbetas i Glimåkra församling laggkärl och bastrep; i Örkeneds socken brännes tjära och göres spånkorgar; i Ousby förfärdigas kardor, smides liar och tälgknifwar; i Loushult göres kammar, siljor och knappar af messing, derjemte låsar och annat mindre smide, i Hallaröd göres fällknifwar m. m.; i Markaryd wäfskedar; i Matteryd och Torup trädskor och stolar; i Wittsjö och Werum soffor och kistor; i Lindome möbler och så widare. Men huru många socknar gifwes icke, der ingen dylik binäring för den fattige ännu kommit i fråga, ehuru ingen ort är så wanlottad hwarken på materiella eller intellektuella tillgångar, att ej något i den wägen kunde frambringas, och den fattiges wilkor derigenom förbättras.

Två bilder i Alf Kahnbergs uppteckning från 1938 (Lunds universitets folkminnesarkiv Acc. Nr. 5867)

Hörlinge snickerifabrik i Verums socken hade uppförts 1906 vid ett vattenfall i Helgeån Fabriken flyttades till Hästveda redan 1911. Flyttningen var främst motiverad av att Hästveda då hade bättre transportmöjligheter via stambanan.

Snickaren Jöns Sonesson från Brogården var Nils Sonessons bror. År 1914 byggde dennes fyra söner Gottfrid, Axel, Hilding och Arvid Jönsson möbelfabriken ”Bröderna Jönssons” där (Se bild nedan!) Två förödande bränder drabbade fabriken 1937 och 1948. Möbelfabriken ägde fortbestånd fram till mitten av 1960-talet. Därefter drevs speltillverkning av Alga.

Fabrikören i Brogården Janne Tuvesson (1876–192) blev 1938 intervjuad av folklivsforskaren Alf Kahnberg (1911–2002), vilken i rapportens inledning skriver att Janne i likhet med sin far Tufve Eskilsson är snickare till yrket och att han nu (dvs 1938) främst tillverkar trädgårdsmöbler, men den längsta delen av sitt liv tillverkat kistor, sängar och soffor. Janne berättade att kistorna mest tillverkades av furuträ, fastän även ekkistor gjordes. Kistorna såldes i omålat skick på marknaderna. Priset för en furkista höll sig omkring 1,50 kronor. Det tog en dag att tillverka en sådan kista.

Ekkista tillverkad i Verums socken