År 1940 började Hasse sin karriär som egen transportör av mjölk, 19 år gammal men dess för innan hade han varit anställd i samma yrke på annan ort. Den första lastbilen var en dieselbil av märke Magerius, den enda diesellastbilen i Vittsjö på den tiden. Närmaste diesel fanns i Hässleholm. Bilen var inte särskilt lättstartad då Hasse fick anlita hästar som dragare fast det fanns mängder av hästkrafter under motorhuven!

Byvägarna var inte i bästa skick under de stränga vintrarna i början av 1940-talet. Vägarna var verkligt kuperade då tjällossningen kom igång. Ofta fick smågranar och sly användas som underlag för att bilen skulle ta sig fram. På den tiden fanns verkliga snödrivor, ibland upp till ett par meters höjd och dessa hinder kunde mjölkbilen inte forcera.. Då kom snöskyffeln fram för skottning av farbar väg. Vid sådana besvärligheter hände det då och då att returrundan blev så försenad att Hasse fick med ficklampa lysa sig till de rätta mjölkkannorna som skulle lämpas av.

Privatbilister gav sig inte gärna ut på vägarna förrän Hasse hade kommit. Då fanns det åtminstone spår att följa, "vi väntar tills Hasse har kommit". Hasse hade ett öre per liter mjölk han transporterade och på vintern var det endast omkring ett tusen liter som gav en tia i arvode och då skulle mjölkrundan köras två gånger för denna tia!

Det fanns givetvis annan körning som kunde ge ett ekonomiskt tillskott.. Under krigstiden var det stor efterfrågan på ved att elda med och det blev många eftermiddagsturer till samhällen och även till Hässleholm och Malmö med denna värmande vara. Det var i dessa kristider sådan brist på riktig ved att stubbar fick användas för att få lite värme. Den mesta av stubbveden levererades dock till Ignaberga kalkbrott.

Eftermiddagsturerna blev fler och fler och tiden räckte liksom inte till. Därför köpte Hasse en gammal droskbil som utrustades med pakethållare med stödhjul, allt enligt besiktningsinstrumentet. Hasse blev en gång stoppad av poliserna då han kom med sin pakethållare med stödhjul lastad fullt med mjölkkannor och ovanpå dessa en mängd säckar med olika fodervaror. Poliserna konstaterade ganska snabbt att pakethållaren på 150 x 200 centimeter var överlastad men Hasse framhöll att vid mjölktransporter fick en viss överlast godkännas. Ja, sa poliserna det är riktigt men du får inte har 400 procent övervikt. Hasse fick besked att lasta av det mesta innan han fick köra vidare. Vi väntar tills du har lastat av sa poliserna. Då kan ni vänta för jag blir nog bjuden på kaffe här inne, sa Hasse och lommade iväg in i en villa. Efter en god stund gick Hasse ut och frågade om inte poliserna skulle åka. Nej vi väntar svarade ordningsmakten. Då faur ni nåk vänta för jag har blivit bjuden på middag också. Poliserna gav upp och Hasse körde vidare med sin pakethållare på droskan. Hasse var lugnet själv och hade inte drabbats av jäktet.

Hasse gav sig alltid tid att uträtta de många ärenden som lantbrukarna/mjölkleverantörerna hade utmed rundan. Snus och jäst tillhörde de dagliga inköpen, en och annan tårta samt omsättning av växlar var de dagliga rutinerna. Det var dagliga lastning av olika fodervaror från Lokalföreningen till bönderna och det kunde i vissa fall bli en extra belastning på över ett tusen kilo. Så snart det var födelsedag bland bönder skulle Hasse ha kakor och tårta och någon gång hände det att det fanns flera födelsegille att besöka. Därmed blev returmjölken åtskilligt försenad.

Hasse hade många händelser att berätta om från sin tid som mjölkakusk. Vid tömningen av böndernas mjölk i mejeriet hände det ganska ofta att en disktrasa hamnade i silen. Någon gång var det en barnsko och en mus hade då och då fått en kvalfylld död i sötmjölken innan den pastöriserades. Vid transporter av halmbalar från södra Skåne hände det att de låga telefontrådarna trasslade in sig i den höga lasten. I utrustningen ingick även en sidavbitare som har bra slipad!

Sedan Hasse lagt av med lastbilskörning skaffade han sig en permobil och tog sig med detta fortskaffningsmedel till olika intressanta händelser. Fiske på hemmaplan och på angränsande orten var en hobby för Sjögårds Hasse!

Sjögårds Hasse tillhörde dem som gärna berättade om skilda händelser och själv var han upphov till en del sådana.
.