Uppväxten på lantbruket var arbetsamt för hela familjen som i stort var självförsörjande av det gården gav. Potatissättningen var nog så krävande med desto större glädja och upplevelse var att åka hem med ett lass hö samt badet efter sista bärgade hölasset,

Vid sjukdomsfall fick Solweig ensam ha ansvaret för utspisning av laget med tröskfolk och då kom de konserverade råvarorna lagom till användning.

Polisen i Osby där Solweig vistades på lanthushållsskola lät inte Solweig "sitta av" ett ringa bötesbelopp i samband med cykelfärd. Däremot fick hon böterna på avbetalning!.

Efter praktik som utlänning i Norge avancerade hon till hemvårdarinna och senare som fotspecialist. Numera har ungdomliga Solweig statlig anställning