Mycket vi upplevde under resan har satt djupa intryck hos mig, men jag tror att tunneln drabbade mig mest. Denna tunnel, som grävdes för hand under flygplatsen i Sarajevo, var den enda förbindelsen mellan staden och det omgivande fria Bosnien-Herzegovina. Sarajevo var totalt omringat av serbiska prickskyttar (varav Arklöv var en) och serbiska tanks. FN "ägde" flygplatsen, men enligt en överenskommelse med serberna fick den endast användas för mattransporter. För att ha möjlighet att få in militärt material till Sarajevo beslöt man att i hemlighet bygga en tunnel under flygplatsen. Den byggdes helt för hand med spadar och hackor från två håll och i början hade man endast primitiva oljelampor som belysning. Det hela syntes som ett omöjligt projekt att man var nära att ge upp. Det var också superhemligt och inte ens Bosniens president kände till den. Så småningom fick han dock kännedom om tunneln och då fick man lite mer resurser. Men fortfarande grävdes för hand 24 timmar om dygnet. Det blev en 800 meter lång tunnel som endast var 1,5 m bred och 1,6 m hög. I början bars allt på ryggen - vapen, mat, cigaretter - ja allt som saknades i staden.
Efter hand förbättrades dock tunneln och ett par spår lades in så att man kunde dra små vagnar på dem. Ur staden fördes också saker och människor. Tunneln var "enfilig", så det var en timme åt ena hållet och 1 timme åt andra. Någon gång fylldes nästa hela tunneln med vatten på grund av ihärdigt regnande. Ofta fick man vada i vatten till anklarna. Naturligtvis fick serberna kännedom om tunneln, men eftersom den gick under flygplatsen kunde man inget göra.

Jag tror att en av anledningarna till att jag "drabbades" av tunneln var att en av mina forna kolleger flydde från Sarajevo genom den. Hon är muslim och hennes man serb och det hade aldrig varit något de eller någon annan tänkte på. De hade 2 små flickor och även om det var mycket svårt i Sarajevo - ingen el och inget vatten i lägenheten -hade de aldrig några tankar på att lämna sin hemstad. Inte förrän hon fick hotfulla telefonsamtal på sin arbetsplats om att det skulle gå henne och hennes familj illa om de fortsatte med sitt äktenskap. Till slut vågade de inte stanna längre utan nästan hals över huvud flydde de ur Sarajevo för att så småningom hamna i Sverige.

Idag finns endast 20 meter kvar av tunneln. Det användes nu som museum och jag rekommenderar ett besök där för alla som gör ett besök i Sarajevo. Och Sarajevo och hela Bosnien-Herzegovina är verkligen värd en resa trots att det inte finns några badstränder där.