Min man och jag har glädjen att vara vänner med en familj, som odlat vin i 14 generationer. Dessutom ingår det en häxa bland förfäderna (eller heter det kanske förmödrar). De tillhör toppskiktet av odlare i Tyskland och vi kan bara glädja oss åt att vi av en slump kom att köpa vin av dem för ca 25 år sedan. Vi gillade vinet och återkom så pass många gånger att vi så smått började lära känna varandra. En gång sade Frau Knebel (det tog något år innan vi lade bort titlarna) att hon kunde visa oss vinbergen eftersom det just då var skördetid. Vi frågade försiktigt om vi fick prova på. Nja, det kunde kanske gå en halv dag. När vi kom och Herr Knebel såg att vi hade ordentliga vandrarkängor på oss drog han en suck av lättnad. De berättade senare att många som vill prova på kommer i vanliga gympadojor och det kan vara riktigt farligt i de branta terrasserna. Vi blev alltså godkända och numera tillhör vi det fasta manskapet vid skörden. Det fasta manskapet består av 4 polacker, 2 svenskar och cirka 4-6 tyska bekanta.  

Skörden 2009 började i strålande sol och vi svettades oss igenom de första två dagarna, trots att vi inte gick i de branta hängena. Men snabbt förändrades vädret och en morgon, när vi tittade ut såg det ut som frost på biltaket. Långkalsongerna på och flera lager tröjor. Jo mycket riktigt det var under nollstrecket på morgonen. Men trots det är det bara att sätta sig i bilen, kolla att sekatören är med och fara iväg till morgonens vinberg. De tunna gummihandskarna skyddar inte mycket mot kyla. Efter ett tag är känseln nästan försvunnen i fingrarna. Då är risken stor att man klipper sig i fingrarna. Och idag är det inte endast till att klippa av varje klase ner i spannen. Nej, vi skall endast ta de riktigt välmogna, som börjat anta en brunaktig ton (de ser lite övermogna ut). Dessutom skall vi klippa bort blad så att de kvarvarande klasarna får mer luft och förhoppningsvis sol. Vissa klasar var drabbade av något mögel och den mögliga delen måste klippas bort. Ingen vill ju dricka ett vin som smakar mögel! (Det finns visserligen en mögelsvamp, som många vinbönder längtar efter - botrytis cinerea - eftersom den får druvorna att skrumpna till russin. Mer om det senare.) Efter ytterligare ett tag är tårna stelfrusna, men snart ropar den polske arbetsledaren "Pause" och Gluhwein serveras. Det värmer ända ner i tårna och arbetet går nu som en dans fram till lunch trots att dimman inte vill lätta utan ligger tung över dalen.

Lunchen, som oftast serveras på gården, äter vi när ett "Weinberg" är färdigt och på eftermiddagen far vi i allmänhet till ett annat område. (Winningen har 5 stora områden av skiftande karaktär och varje vinbonde har minst ett "Weinberg" inom varje område.) Idag får vi en värmande ärtsoppa med korv. Under lunchpausen försvinner dimman och på eftermiddagen får vi en strålande sol, så många jackor och tröjor åker av.

Vi far till ett helt annat Weinberg och nu får vi plocka allt på stockarna som står i en mycket brant sluttning. För att spannen inte skall rutscha iväg måste man stödja den med sin ena fot. När spannen är full töms den i en "Bott", som syns på bilden.

Det är verkligen ett hårt arbete att gå uppåt eller neråt med ca 35 kg på ryggen. Vid 5-tiden är vi färdiga och det blir "Feierabend" - slut för idag-. Väl hemma på gården vankas det kaffe, smörgås och någon av Omas (farmors) goda kakor. "Det är min lilla hobby", förkunnar hon alltid.

Några dagar tidigare har Bete och Karsten varit ute och samlat klasar som är angripna av ädelrötan. Nu är det tid att ta hand om dem.

Varje russin skall tas bort från stjälken för att endast den rena druvan skall komma med i pressen. Det är ett tidsödande arbete och varje russin ger inte många droppar druvsaft ifrån sig, men de dropparna är otroligt koncentrerade i smaken. Eftersom socker halten är mycket hög kan det ta mer än ett år innan jäsningen kommer igång. Ibland jäser det inte alls. Det är därför inte konstigt att 375ml av detta flytande guld kostar ca 100 euro. 
      

2009 ger ovanligt mycket ädelröta - till skillnad från 2008, då mycket lite fanns att finna - och det blir många sena kvällar med att ta hand om "russinen". Stämningen är alltid god och en kväll serveras Federweisser und Zwiebelkuchen - fruktmusten som börjat jäsa + lökpaj. Mycket gott men förrädiskt eftersom Federweisser smakar som saft, men rusar snabbt.

Skörden slutade som den började - i T-shirt, men då var vi i de brantaste terrasserna rakt mot söder, så solen värmde ordentligt. Men riktigt slut var det inte - vi hade glömt ett Weinberg och där var det inte lika skönt, så nu åkte jackorna på. De druvor, som får hänga kvar för Eisweinsskörd, måste ses över en gång till. Vi kollar att alla blad, som skymmer klasarna, är borta och tar samtidigt hand om de klasar som har mjuka stjälkar och även de som har många övermogna druvor. Nu är vi färdiga och väl hemma på gården firar vi med ett glas Beerenauslese från 2008. Detta vin är en raritet, eftersom få vinbönder gjorde sig besvär att samla de få botrytisangripna druvor, som fanns.

Slut för vår del på Weingut Reinhard und Beate Knebel, men för Knebels återstår mycket arbete. Årets skörd lovar gott. Visserligen blev skörden mindre än vanligt, men kvaliteten på druvorna var bra och jäsningen har kommit igång bra i källaren. Nu måste jäsningen noggrant kontrolleras varje dag i källaren och ute i vinbergen skall nästa år förberedas - nu börjar den hårda beskärningen av vinstockarna.