Kritiserad pristagare
- Har du hunnit sitta ner en stund och fundera på Nobel-priset, frågade Jada Pinkett Smith, som var en av programledarna.
- Nej min senaste månad har varit ansträngande med beslut om nya trupper till Afghanistan, sjukvårdsreformen på hemmaplan, den ekonomiska krisen, förhandlingar om Nordkoreas kärnvapenprogram, förberedelser för klimatkonferensen i Köpenhamn, handelsavtal med Kina, Mellanösternkrisen, arbetslösheten på hemmaplan, Irans kärnvapenambitioner o.s.v. svarar Obama.
- Nej jag har inte hunnit. Dessutom är det kontroversiellt att jag får priset eftersom jag är överbefälhavare för en krigförande nation.  Men vi får inte förlora våra ideal vi kämpar för......USA kan inte stå ensam....vi måste alla kämpa för freden......det kan behövas strid för att värna de mänskliga rättigheterna....jag vet att det på många sätt är kostsamt att föra krig....    
Det låter som ett försvarstal och Obama slår sig inte för bröstet.

Han är ödmjuk
Han menar att det finns många andra som förtjänat det mer. Jag förstår hur han känner, hans egen insats får ingen effekt om han står ensam.
- Låt förnuftets röst vinna, fortsätter han........genom internationellt samarbete kan vi lösa världens problem....vi är inte ödets fångar.... våra val gör skillnad.
När jag 2007 besökte USA träffade jag Florence Pendergrast, min mors nästkusin. Hon sade tvärsäkert att en man vid namn Obama skulle vinna presidentvalet. Han var då okänd för oss i Sverige, men det gjorde mig nyfiken på honom. När jag, under Obamas installationstal som president, såg blicken i åskådarnas ögon så fick jag rysningar i kroppen. Det märktes att de trodde på honom då han sade: "Yes we can"  ("ja,vi kan", vilket jag ger tolkningen att vi kan göra det tillsammans - inte att någon ensam måste göra allt).
Flera av artisterna under Nobel-konserten, inte minst Wyclef Jean, intygade att Obama gett dem stort självförtroende och hopp inför framtiden.  
Jag känner också att detta är världens stora chans att få en bättre värld. Barack Obama ger så många inspiration. Han ger dem hopp. När han kliver in i ett rum så riktas blickarna genast mot honom. Många vill vara nära honom. Varför? Sannolikt för att de känner tillit 

Hyllningarna var många under kvällen
Konserten och hyllningarna till Obama var för mig underbara att uppleva. Jag blev varm inombords och, visst fällde jag några glädjetårar.Obama och hela hans familj offrar mycket för att skapa en bättre värld och det gör så många andra. Dessa goda krafter måste få verka tillsammans. Tänk om vi istället för Obama hade fått en "Bushkopia"? Hur hade det då sett ut?
Jag har någon gång sett TV 3: s "Grannfejden" där man blir ovänner om småsaker. Obama hade ett bra svar på en fråga om två som inte fick nog med vatten och bråkade om detta.
- Hjälp dem istället förstå att om de tillsammans gräver en ny brunn så räcker vattnet åt dem båda.  
Så enkelt kan det vara! Det är insikter som denna vi alla behöver, eller hur? 

Vad ville Alfred Nobel?
Visst är det tråkigt att Obama inte får känna sig värdig att motta Fredspriset. Vad skrev Nobel i sitt testamente? När jag fick veta att Obama också skulle få Nobels fredspris, så läste jag Kenne Fants bok "Alfred Bernhard Nobel".   
1895 skrev Nobel om fredspriset: "...verkat mest och bäst för folkens förbrödrande och avskaffandet eller minskning av stående armeer samt bildande och spridande av fredskongresser".   
Jag anser själv att det i huvudsak stämmer bra på Obamas insatser. 1988fick jag tillsammans med de andra som tjänstgjort i FN: s fredsbevarande styrkor, Nobels fredspris. Var jag, som soldat, värd detta stora pris? 

Reflektioner
Den 25 maj 1995 slog en granat ner i centrum av staden Tuzla i Bosnien och dödade 72 helt oskyldiga barn och ungdomar. Jag var chef för det kompani som skulle skydda barnen. Vi kände alla stor förtvivlan. Vi och många andra protesterade mot terrorbeskjutningen, utan att försöka skjuta tillbaka. De serbiska granatbeskjutningarna fortsatte trots protester. Förhandlingar hjälpte inte.  
I juli samma månad terroriserades Srebrenica med den största massakern i Europa sedan andra världskriget som följd. De holländska FN-soldaterna kritisterades för att de inte försvarade bosniakerna med sina vapen. Holländarna fick inget flygunderstöd när de begärde. Den FN-medarbetare som lämnade ut flygunderstöd trodde också på förhandling.  
Men i augusti flygbombade FN och Nato dem som terrorbesköt oskyldiga civila. Terrorbeskjutningarna tog slut liksom kriget. Det blev fred och så är det än idag.
Jag kan förstå Obamas tankar kring kriget i Afghanistan. Mänskliga rättigheter måste försvaras, men hur gör man det? Våld eller förhandlimngar? Det blir sannolikt svårt att finna en lösning överhuvudtaget.
Vi hade förhandlat med parterna sedan 1991 men först när kraftigt våld användes så blev det fred. Agerade vi rätt? Det har jag grubblat mycket på och vem har svaret?     
Att vi under halvåret i Bosnien hjälpte 19.000 civila humanitärt hjälper mig i mitt grubbel.

GRATTIS BARACK OBAMA!
Jag tror på dig!

Bo Sigeback
Nobels
freds-pris-tagare 1988.