Till årets firande hade det nog kommit 2- 300 personer för att först få lyssna till Bjärnums Manskör som under Kurt Nilssons ledning sjöng in våren med ett antal kända vårsånger varav några var av lite ny sättning för mig.  Därefter underhöll Arne Grus oss med bl.a. premiär för en Vittsjövals. Så bra det kan låta med bara ett par fyrkantiga lådor som ackompanjatör.

Arrangören måste verkligen ha arbetat länge med att preparera Valborgsbålet, för bara någon minut efter att Babs sagt att nu skall bålet tändas så var lågorna minst 4-5 meter höga. Det är något visst med sådana här bål, man blir nästan grabb på nytt.

Årets Valborgstalare var Bruno Fredlund, en för mig helt okänd person. Men han presenterade sig verkligen och hans Vittsjöanknytning var inte att ta fel på. Ungdomsåren på 40-50-talet hade verkligen satt sina djupa spår hos honom eftersom han upplevt så mycket trevligt här i Vittsjö. Jag håller med honom om att alla har vi våra smultronställen framförallt från våra ungdomsår, men Vittsjö är nog ändå nummer ett. Bruno slutade sitt tal med att vi utbringade ett 3x3-faldigt Göingeleve för våren.

Arne Grus intog scenen igen och sjöng ett antal sånger medan den yngre delen av publiken började att bli lite rastlös. Men den som väntar på något gott väntar som bekant inte för länge och så var det då dags för vad alla yngre väntat på nämligen fyrverkeriet. Det sprakade verkligen och alla var säkert nöjda med denna kväll. Vi är skyldiga Hembygdsföreningen,  med Sivard Strand i spetsen för detta arrangemang, ett verkligt stort tack för denna fina kväll och för att ni vill göra allt det arbete som ni gör.