Artikelserien om Ebbe Persson fortsätter. Del 5.

Vittsjö. Ebbe fick alltså sitt körkort redan vid 18 års ålder.
– Efter ett tag fick jag fast anställning hos Inge Sjöberg, speditör i Mala, berättar Ebbe. Jag lärde mig hitta både i närområdet och lite längre bort. I Malmö hittade jag riktigt bra. Det var muntliga vägbeskrivningar, helt utan moderniteter som GPS.
Ebbe jobbade under många år som fordonsförare. Efter anställningar som lastbilschaufför blev han bilskollärare. Han var faktiskt periodare under den här tiden.
– Ja på så vis att mina anställningar varade i 5-årsperioder, påpekar Ebbe.

Många körningar från Mala

Varannan dag åkte jag från Mala till möbelfabrikerna i Bjärnum samt levererade gods till företagare i Stoby, Glimårka, Lönsboda och Broby Jag levererade möbler från Bjärnum till möbelaffärer i Malmö. Det var inte alls som idag med platta paket där kunden själv sätter ihop möblerna. Nej, dåtidens möbler var färdigmonterade och blanka. Därför packades de först in i två lager silkespapper, sedan tre lager gråpapper och utanpå denna wellpapp.

Bonare vid möbelfabrik i Bjärnum gör möblerna blanka
– Andra dagar körde jag sängar från Hilding Anders i Bjärnum. Jo då låg fabriken där. Det var först senare den flyttades till Hästveda. Jag minns också att jag lastade skärblad som skulle slipas från Nilssons tryckeri.
– På returen tog jag till exempel järnvaror från Söderberg&Haak. Det kunde vara plåt och armeringsjärn till byggmästarna och företagare i bygden. Dessutom var det tämligen stor mängd styckegods på ett par kilo till några hundra kilo.

Grossistföretag inom järn och stål men också storsäljare av traktorer och jordbruksmaskiner
– Det var tungt jobb då det lastades för hand men bilen hade servostyrning. Jag blev en driven förare och var duktig på att backa, även med tvåaxlat släp. En gång hände det att jag fick beröm av åkaren. Men han sade det inte direkt till mig utan till en av våra kunder.
– Oftast blev det snabblunch med läsk och wienerbröd. Någon gång, när man kompiskörde med en annan chaufför, kunde det bli tid med korv och bröd.

Anställning hos Vittsjöåkare

– När 5-årsperioden i Mala var slut fick jag anställning hos Nisse Nilsson i Vittsjö. Jag körde stock som skulle sågas vid sågverket i Hårsjö. Först hade vi en enkel vajerkran som var tung att hantera. Senare fick vi gripkran. Det blev enklare.

Tidstypisk chaufför och kollega till Ebbe

– Från sågen körde jag trävaror till Landskrona och Malmö. På hemvägen kunde det bli konstgödning från Supra i Landskrona, höns- och grisfoder från Hälsingborg (som det hette då) eller cement från Limhamn. Av- och pålastning av cement kunde innebära att jag den dan lyfte 50 ton på ryggen. Då var det 50-kilossäckar. Det var tungt jobb och jag skadade min rygg.
– Den 3 september 1967 blev det ju högertrafikomläggning. Jag fick inget allvarligt återfall till vänterbeteende förrän efter tre veckor då jag körde på fel sida om en trafikdelare men ingen tog skada av det.

– Efter en 5-årsperiod hos Nisse fick ryggen nog så jag gick till arbetsförmedlingen. De menade att jag kunde bli svetsare på varvet i Landskrona. Skulle det vara lättare för mig?

Lärare i Ragnar Perssons bilskola

– Nej istället fick jag anställning som bilskolelärare hos Ragnar Persson i Kristianstad, berättar Ebbe Persson.
– Jag blev lite överraskad, säger hans hustru Margit när hon häller upp kaffe åt oss. Du var ju inte känd för att vara lugn och tålmodig med nybörjare. Hur klarade du det?
– Jo jag lärde mig, sade Ebbe. Men visst var det nervöst ibland. Det var ju jag som hade ansvaret.
– Men det var faktiskt 75-80% av mina elever som klarade uppkörningen och väldigt få elever behövde göra teoriprovet mer än två gånger.

– Efter ännu en 5-årsperiod blev jag uppsagd och letade efter nytt jobb. Jag hittade något spännande i Norra Skåne och tog kontakt med företaget.

Hur detta slutade får ni läsa i nästa avsnitt om Ebbe Persson?