TILLBAKA TILL HUVUDSTADEN

Moses, den blivande journalisten?

Tillbaka i Addis så börjar vi, Tomas  Suki  med hustru Anna och barnen Moses och Judit. Vi  börjar planera för en ”historisk” resa till norra Etiopien. Vi övertalar även Meaza Semereab  att  medfölja. Hon är chefsekonom (kassör) för både Addis  kyrkan men även några andra kyrkor  och efter lite snack så säger hon att egentligen så har hon semester att  ta ut så ---varför inte?  Tomas  Suki är född i Asella 1961 där han vistades till sitt fjortonde år. Missionär Ethel  Bengtsson tog hand om honom och han följde med henne till Sverige 1976. Tomas gifte sig med Anna från Blekinge och de har nu två barn. Anna född Axelsson är civilingenjör och jobbar med system för katalytisk förbränning på högskolan i Lund. Jaha  -  så blev då barnen sjuka och deras föräldrar vågade sig inte på ,tänkta resan. Återstod då jag och Meaza. Så jag fick fråga henne om hon vågade ”hänga med” endast mig sedan deltagarantalet krympt. Jo – sade damen efter en stunds tankemöda, tror jag, -”jo jag tror jag vågar” sa Meaza till sist.

LALIBELA

Det fick bli en flygresa för att utnyttja tiden maximalt. Taxi till Bole Airport och där inrikeshallen. Klockan är endast 0500 så solen har ännu inte gått  upp. På flygplatsen står ett plan som vi nu tydligen har biljett till. Köpte i går.  Ett propellerplan med två motorer med sexbladiga propellrar. En Bombardier, tillverkad i Canada med plats för, tror jag ett  50- tal passagerare. Ett trevligt plan att åka med. Motorerna var av turbintyp vilket gav ett lågt behagligt ljud. För Meaza och jag hamnade med fönster mitt för motorn. Utsikten över Östafrikanska hög-platån var magnifik trots att motorn skymde något. Addis ligger ju på 2500 m. ö . h. och norrut som vi flög, där finns många bergstoppar på  4000 m. och därutöver. Vi flyger över Tana-sjön som är landets största sjö och dessutom Blå Nilens källsjö. Lite nedströms sjön bildar Blå Nilen ett  vattenfall som skall vara Afrikas näst  största. Skulle varit intressant sett  det , men kanske en annan gång ? Efter omvägen om Gondar så landar vi I Lalibela.

En kung, negus negesti, med namnet Lalibela lät flytta sin huvudstad, i slutet av 1100 - talet från Axum till denna plats upp i bergen c.a. 3000 m.ö.h. för att komma undan den mycket aggressiva Islam som hotade Axum vid denna tid. Kungen var starkt engagerad i landets ortodoxa kyrka. Så här lät kungen föranstalta kyrkbyggen på ett unikt sätt för han satte sina hantverkare att  hugga ut dessa kyrkor direkt i berget. Man högg sig in i berget för att få ett  kyrkorum och sedan högg man bort berget vid sidorna och så hade man en kyrka med tak väggar och  man högg gluggar för fönster. Elva kyrkor skall finnas på platsen och det är inga små kyrkor. De finns i varierande storlek men de större var nog sådär i Vittsjös kyrkas storlek. Kanske??  Turistbroschyren kallar dessa kyrkor för världens åttonde underverk. Men jag har sett det epitetet tidigare på andra platser, så det finns fler kandidater för denna rang. Jo – jag var naturligtvis  imponerad. På en kyrka där taket började spricka hade  EU gjort en insats. Reparerat men också byggt ett extra yttertak – av plåt !

Hotellen var välbelagda. Till sist finner vi ett på 4000 m. höjd .Och med en fantastisk utsikt. Men kostar 240 US dollar för två rum och två nätter. Dyrt tycker jag, men det går inte att pruta! Jaha – så skall då allt detta beskådas. Som då Lalibela har att visa upp Mycket intressant att  både iakttaga kyrkinredning och lyssna till en självutnämnd guide. Men plötsligt så försvinner allt för mig och jag vaknar hängande i armarna på två etiopier. Det var ju inte precis särskilt lysande och ovanpå allt så tvingar Meaza  mig att åka till en klinik och trots att doktorn där tycker att jag är sådär ganska frisk, han tog blodprov och blodtryck,  så anser  ändå min följeslagerska att jag skall tillbaka till hotellet för att vila. Jo – jag somnar direkt när vi uppnått hotellet och jag också hittat min säng.

Efter en god natts  goda sömn så är det läge att ”avverka” den största av de elva kyrkorna i detta Lalibela. Mycket folk, många människor beundrar konstverk symboler och naturligtvis byggnaden i sig själv för det  måste ha varit ett ”herkuliskt” arbete av riktigt många hantverkare att hugga ut och få som slutprodukt en byggnad ur ett massivt berg. Chefs-konstruktören måste ha varit en person av Michelangelos dignitet. Guiden påpekar att Bibliska förebilder är frekventa, även om symbolen för t.ex. Noas ark synes ,åtminstone för mig, något långsökt.

Forts följer