VETERINÄRMEDICINSKA INSTITUTIONEN I OROMO

I publiken fanns även en, Hailv Wondimu som visade intresse att prata. Jo han var föreståndare för en institution och skola lite utanför staden där man arbetade med veteri-närmedicinska  försök. Det var på hög nivå med doktorander och docenter  i arbete. En mycket vänlig man som hämtade mig med bil lite senare på eftermiddan. Bjöd på kaffe, berättade att  denna verksamhet startats av en dansk, en doktor Hansen. Hansen var nu död men arbetet här gick vidare och hade utvecklats till flera områden. Vi var inne hos olika forskare. En som nyligen doktorerat hade en större uppsättning på sina hyllor där den genetiska koden (DNA) slagit fel. Det var en kalv med två huvuden, som enl. sagesmannen, så hade denna kalv hade levt i några månader. I biologien finns ju något som kallas mutationer och om en gen muteras fel så kan många vanskligheter uppträda. Ryssen Pavlov är väl här en klassiker som på sin tid jobbade mycket med genetiska avarter. Han försökte ju påskynda förloppen för att dymedelst öka mänsklighetens kunskap i sammanhanget. -Våran doktorand hade många fler djur med genetiska fel ,men på hans fråga om situationen i Sverige hade jag endast att omtala att här var mina kunskaper närmast noll!
Vid utgången fanns två flaggstänger. En med Etiopiens flagga och en med Oromos. Detta berättar ju en del om dagens politiska situation i landet. Efter Dergens misslyckande så har landet fått ett antal provinser med egna parlament och allt mera självstyrelse i lokala frågor. Oromo skall vara den folkrikaste och största av dessa provinser. För de som i gången tid läste BV s missionstidning eller Axel B Svenssons bok” Genom Abessinien med Express och Karavan” så hette detta folk på den tiden Galla. Axels resa var 1929 . Asela är provinsens huvudstad.

ASELA LIVESTOCK  FARM.

Mr. Wondimu ,som verkligen tog sig an mig, undrade nu om jag sett högskolans försöksanläggning för mjölkkor och jordbruk. Så eftersom jag inte hade det åkte vi iväg för att jag inte skulle missa denna aktivitet. Korna mjölkas under plåttak medan kvigor och sin-kor vistas i en inhägnad. Här arbetas aktivt med avel av främst Holstein ( I Sverige SLB) och man visar upp kor med årlig avkastning i mjölk, från 7000 kg  till  9000 kg. Vad jag visste ligger väl svenska kor något högre och jag berättade att vid 1900 talets ingång mjölkade svenska kor ca. 1000 till 2000 kg årligen men avelsarbete hade mångdubblat denna mjölkmängd. Så var också meningen med institutionens arbete här och det som verkade särskilt intressant var arbetet med att korsa Holstein med den inhemska rasen Sebu. ”Jo – korsningen sänker nog avkastningen något,” medgav man,” men korna blir mycket bättre som betesdjur.” Sade chefen för anläggningen som lade både tid och tal för att demonstrera vad de sysslade med. För mig mycket intressant visning. Jordbruksredskapen låg väl nästan i paritet med vad vi har i vårt land. Tallriksplogar, vändplogar, harvar, kultivatorer ingick i utbudet. En något äldre Volvo 800 visades men en ny Belarus traktor var nyss inköpt. Skulle velat sett lite mera hur man agerade rent jordbrukstekniskt, men se ,det medgav inte tiden.

VÄLKOMSTFEST

På kvällen blev Tomas ,Anna och jag med några andra bjudna på en välkomstfest av platsens församling. Även Elsie dyker upp från Harar men Sture vågar inte komma för nu gäller det ju att kyrkan därstädes blir färdig till den 11 mars. Ordförande Ges Dawit Tufa  presiderar och jag berättar lite om vad som lite grann knöt mig till denna plats. Det var ju Philippa och Anders , mina kusiner, som verkat där som missionärer. Lite bakåt i tiden.  En kväll något senare blir jag även inviterad till Dawit Tufas hem i Asela. En mycket trevlig man.
Med på välkomstfesten är även fam. Andertun från Långviksvallen i Västerbotten. Tomas, Birgit och Hanna. Hanna är den yngre tjejen som berättar att hon är mjölkallergiker. Hon vill tydligen förklara sig p.g.a. som hon själv säger. ”Det är inget kul det här med Lactos. Jag får ju stå och plocka med maten och fråga om tillagning. Särskilt inte när man blir bjuden på en så här fin fest som vi var på i går kväll.” Berättar då om ,att min äldste son, Olof, har samma problem.” Så jag känner i någon mån problemen.” Anledningen till samtalet med Hanna var att vi båda fick stå och vänta på en nyckel till byggnaden med rum för övernattning. Jo nyckeln kom med en halvtimmes försening. - Från Långviksvallen, i Norrland kom f.ö. en av mina svägerskor, Ruth Sandström.-

ATT ÅKA HEM

Jo fredag den tredje säger biljetten att det är hemresa. Och lördag den fjärde skall jag hålla en auktion i Hannabad. Så det gäller att” hänga med” Så – tiden i Etiopien är till ända!

KARL  EVE  LUNNERGÅRD