VITTSJÖ. Med bil, cykel, permobil och promenader kom över 150 personer till Sjöstugan för att delta i allsång.

Bygdespelarna spelade och underhöll vid Sjöstugan.

Det blev också möjlighet att lyssna på hembygdsföreningens sångare och Bygdespelarna med ett välkomponerat program som framfördes intill Vittsjöns strand.
I god tid framfördes ”preludium” medan ett regnskyddande minitält restes över orkesterns musikinstrument. Efter hand fälldes paraplyerna in då endast några få droppar kom innan solen försökte värma upp bakom tunna molnslöjor.

Helt lokalpatriotiskt inleddes sångare och musiker premiären med ”Vittsjö i mitt hjärta” med Malin Bengtsson som upphovskvinna. Denna visa sjöngs med anledning av sånggruppens 30 åriga verksamhet.

Marie frestar ortsbefolkningen med mikrofonen.

Konferencier var skönsjungande Marie Bengtsson som även frestade några besökare att frambringa sin egen stämma, likt Berghagenmodell när det gällde allsångsprogrammet. Dessutom framfördes en visa som hade sitt uppsving för 30 år sedan.
Det blev Änglasång om hunden och visan om Maj på Malö. Intresset var påtagligt i allsånger från besökarna på bryggan, på altanen, i trädgårdsmöblerna och på en filt över gräsmattan. Orkestern var närmast en fulländad sådan med dragspel, gitarr, fiol, bas och saxofon som spelade klämmigt och fick därmed besökarna med på noterna.

Arne Lindebergs tenorstämma ljöd över vatten och land.

De enda som verkade oberörda av framträdandet var de simmande änderna utmed strandkanten.
Sånghäftet användes ganska flitigt fast de allra flesta visorna var kända sedan årtionden tillbaka med bland annat Kostervalsen och Tunna skivor, Svarte Rudolf och Farfar dansar. Sångsolister var Arne Lindeberg och Marie Bengtsson som lät sina stämmor ljud över nejden genom förstklassig högtalaranläggning.

Det är på modet med halmhatt. Denne gentleman var inte ensam om sådan huvudbonad.

Ett inslag utanför programmet var vattenskidåkaren som efter flera plaskande plums slutligen lyckade få glid på den smått krusiga ytan.
Med Flottarkärlek och Haderian närmade programmet sitt slut och som postludium blev det allsången Man skall leva för varandra, med ljudlig medverkan från besökarna. En god stund efter avslutningen fortsatte musikerna att underhålla de besökare som fortsatte med våffelkalas från Sjöstugans kök.
Hembygdsarrangemanget var ett uppskattat inslag i motsats till den mulna väderleken.