KOFFALE

Ett gångjärn hade brustit på grinden vid infarten till EELC kyrka. Där Anders en gång varit pionjär. Så vakten fick släpa grinden när han skulle öppna för oss ankommande. Tråkigt att jag inte hade svetsen med mig så kunde det åtgärdats ”på stubben”. Vi välkomnas av Petros som presenterar sig som församlingsföreståndare. Jodå – mat kommer vi att få äta tillsammans med fam. Petros och logi blir i ett magasin en gång byggt av Anders på 50-talet.En senare, från Norrland,  tillkommande son till  Anders och husflyttare, Nils-Ola född  52 berättar  att han minns de första tio månaderna på platsen,” när vi bodde i tält och far byggde på den byggnad som var vårt första hem men nu är ett magasin.” Här fick Torsten, Dinko  och jag våra sängar. Torsten hade insektsamedel med sig och preparerade vårt natthärbärge rejält. Det sades att där funnits loppor och sådana presumtiva kroppsgäster är absolut inte populära. Ja- vilket är skadligast för kroppen – insekten eller insekticiden ? Vatten, avlopp eller dusch fanns inte och närmaste toalett fanns på 50 m. avstånd. Huset(toan.) var något lutande och hade ingen toa-stol utan ett hål mellan plankor att begagnas sittandes på huk, utan stöd. ---Kvällsvarden äts sedan och består  traditionellt av injera, kryddor kött pepparsås och som avslutning kaffe. (Injera liknar något våra svenska pannkakor, utseendemässigt men, tycker jag, har lite intetsägande smak. Men med hjälp av god etiopisk pepparsås kan det avhjälpas.

IGÅNGSÄTTNING

Jo jag ”köpte” ju Bengt Hjorts ide` om att låta huset åka på nyhuggna eukalyptusstammar så vi inviterar beståndet i den skog som ändå skall avverkas vid det vägbygge som av Koffale kommun aviserats. Jo- så raka som möjligt och inte för stora träd  med tanke på transporten till huset och in under detsamma. Vi ”höftar” på 8 m. längd. Vi släpar på dessa stockar tills Torsten kommer på att han kan släpa stockarna med bilen sedan de för hand släpats ut ur skogen. Så fram till huset där vi för stockarna in under och lyfter dessa med domkrafter så att huset lämnar kontakten med grundstolparna. Dessa stolpar  var sågade av ett trädslag som inte angrips av termiter och sedan var dessa plåt-kragade en bit upp för att stoppa klättrande dylika insekter. Hoppas nu att kusin Anders inte har spikat huset i grundstolparna, utan att det står löst  på sin grund, men så är inte fallet. Nä – det var spikat genom golvet men med ganska klena spik så med lösa bågfilsblad kunde dessa sågas av ganska lätt. Fast – för detta fodrades frivilliga som kröp in under huset. --Själv var jag inte ”frivillig”. Ävenså drar vi vajrar runt huset och spänner med vantskruv på två ställen ,samt spikar snedförstärkning på väggar och gavlar.

FLYTTET

Ja så hade vi då lyft huset löst från sina angöringspunkter. Det står någon decimeter över sina plintar. Jag hade inköpt två taljor med tre hjul i vardera. Ett långt rep trär vi in i taljorna och fäster den ena i huset och den andra i en stockända för ett c.a två meters flytt. Genom taljorna får vi en tredubbling av dragkraften och i ett långt rep fattar så många karlar vi kan moblisera tag i och så är vi redo för ett första försök. Nåväl  huset låter sig inte rubbas och jag är något förvånad. Petros menar nu att vi nog skulle använda en traktor och ja självklart, men finns någon sådan? Och tillgänglig? Jo Petros vet om en bonde som skaffat en dylik tingest, inte så långt utanför Koffale  och kunde vi engagera denne så vore det nog bra. Bonden är villig, på Petros förfrågan och priset kan de även komma överens om. Så, dagen efter, uppenbarar sig en fyrhjulsdriven Belarus, modell äldre, men diseldriven och fyrhjulsdriften måste slås in med en hammare. Nu blir angöringen för draget i huset något annorlunda men i princip följer vi ursprunglig plan. Vi tänker ”saxa” huset alltså dra varje ända av huset c.a  en halv meter i taget och sedan ta nytt fatt i andra ändan.  -  Ja – så kommer sanningens minut. Traktorn startar och jo – huset följer med. Råkar se upp och – det är fantastiskt. Har aldrig sett så många människor som åskådare innan. Har hela Koffale kommun kommit för att se resultatet av vårt arbete?  Ja  -  inte vet jag! Men man t.o.m. hurrar för oss! Nåväl detta var bara början så fortsättning följer. Medhjälparna är lite ivriga nu så en etappkörning blir lite lång och ena gaveln tar i marken med en spricka som följd. Inte så allvarligt, om det nu inte varit i Afrika och dess svaga infrastruktur. Det går att skaffa nytt virke. Men det är inte enkelt. Så vi kör vidare och vi uppnår väl c.a. tredubbla husbredden i körlängd. Men nu är det fredag eftermiddag så vi stoppar och avvaktar därmed vad tillkommande utomstående har att säga om det som är gjort i saken.