VITTSJÖ, BJÄRNUM. Det var en politiker som en gång yttrade: Den enda högern som jag litar på är Ingemar Johanssons! För min del litade inte jag på att högertrafiken skulle bli någon framgång för trafiksäkerheten.

Jag fick förmånen att ”övningsköra” i Danmark med en bekants bil någon månad före omläggningen då han inte själv ville prova på.
Förberedelserna inför införandet av högertrafiken var många och långa. Det ordnades trafikkurser och det ordnades debattkvällar för och emot den stora omläggningen. På den tiden var jag aktiv inom MHF (Motorförnas Helnykterhets Förbund) och sedan beslutet var fattat om den stora reformen var det bara att acceptera, till en början ganska motvilligt. MHF tog fram affischer som talade om att den 3 september blir det att hålla till höger. Veckor i förväg placerades dessa affischer ut vid strängt taget alla vägar.

Ingen skulle undgå att reformen närmade sig. Själv bevistade jag flera kurser som blivande funktionär inför omläggningen.

Dagen H närmade sig och dåvarande ordföranden i Trafiksäkerhetskommittén hävdade vid flera sammankomster, som var ganska många inför omläggningen, att han som ordförande hade rätt att köra även under trafikstoppet mellan klockan 01 – 05. Vad han inte hade kännedom om var att jag hade fått tillstånd av dåvarande polismästaren att färdas den angivna tiden för att flytta affischer och upplysningar från vänster till höger sida. Som passagerare hade jag min granne som tyckte det var spännande med omläggningen.
På den tiden hade jag fungerande polisradio i bilen och vid tvåtiden hörde jag att en patrull skulle undersöka vem det var som körde omkring i samhället trots trafikstopp. Då jag såg polisbilen närmade sig såg jag till att vi möttes utanför anmälarens lägenhet. Polisen vevade ner rutan och såg vem det var och det var enbart att fotsätta då jag hade tillstånd. Anmälaren drog sig ganska snabbt bakom skyddande balkongdörr!
Klockan närmade sig 04.50 den 3 september 1967. Vi stannade helt laglydigt vid Bäckabro där det fanns några bybor som var morgonpigga.

Helt enligt föreskriften förde vi med handkraft över den gamla Saaben till högersidan av körbanan. Där höll vi helt enligt lagens författning stilla till klockan 05, då vi sakta och försiktigt började rulla på höger körbana. Det blev inte så långa turer då natten varit lång!
På söndagsmorgonen blev det en kortare tur med familjen och det var gemytlig trivsel trafikanterna emellan. Bekanta och obekanta hejade och vinkade nu från rätt sida på körbanan.
På den tiden var jag lastbilschaufför och det föll på min lott att tidig måndagsmorgonen köra med lastbil samt tvåaxlad släpvagn till Landskrona för att där lossa lasten av sågad trävara. Inget återfall till vänster och högsta hastighet var 60 km/tim på landsväg samt 40 km/tim i tätbebyggda områden. Efter lossningen av trävaran blev det kortare färd till Supra där konstgödning skulle lastas på bilen.
Färden fortsatte denna högertrafikens måndagsförmiddag till Helsingborg, för lastning av fodervaror från Lantmännen, till Lantmännen i Vittsjö. Märkligt nog inget återfall på denna ganska långa tur, men högermärket satt nästan i ögonhöjd på vindrutan.
Dagarna förlöpte utan missöden men en vecka efter reformen ”planerade” jag att köra till vänster om en trafikdelare i Malmö med lastbil och tillkopplad släpvagn.

Ganska omgående vaknade jag till och insåg var jag höll på att ställa till. Glada och vänliga medtrafikanter lämnade sina fordon och viftade undan trafiken så att jag kunde backa omkring tio meter för att komma på rätt sida om mittmärket! Idel glada och vänliga miner!
Omkring ett halvt år efter omläggningen kom jag med lastbil i Lehult. På raksträckan såg jag en ganska välbekant bil komma körande på sin vänstra sida. Jag stannade i god tid, gick ut visade ut bilisten på sin högra sida. Då han hade passerat lastbilen återgick han till vänstertrafik. Han blev av med sitt körkort efter ett par timmar.
Samtidigt med omläggningen till högertrafik introducerades flera nya vägmärken och makeringar i körbanan. Trots den stora reformen med helt omvälvande uppträdande och förutsättningar inträffade endast en dödsolycka i hela Sverige som hade direkt samband med omläggningen. Visserligen blev det en del smärre plåtskador men av ringa betydelse. Det glada och gemytliga uppträdande trafikanter emellan hade säkert stor betydelse även för trafiksäkerheten. Tänk om detta glada och gemytliga förhållande hade varit gällande även i dagens stressade trafik!