Tisdagen den 25 september samlades ett 30-tal förväntansfulla gäster på Träffpunkt Linden. Birgitta Gertsson hade utlovat att vi skulle får se hur modet förändrats under 50 år. Vad skulle vi känna igen? Men Anita och Karin visade inte kläder från nutid och 50 år bakåt utan de började på 40-talet och slutade på det sista årtiondet på 1800-talet. Och vilka kläder de bar upp med stolthet och elegans! Det var knappast sådana kläder som min mor och mormor bar. Tyvärr är det väl så att det mesta som finns bevarat är finkläder som ofta kommer från ”finare” folk.

Anita Larsson från Östraby och Karin Andersson från Höör har länge samlat på gamla kläder och lyckligtvis vill de gärna visa sina skatter. För Anitas del började samlandet, när hon fick sin mormors svarta brudklänning. Nu har hon byggt om stallet till klädkammare, ja man kan väl lika gärna säga skatt kammare. Karin sade att hon hade inte hade något stall att inreda så hon fick hålla igen lite på sitt samlande.
Tillsammans började de mannekänga i kappor från 40-talet tillverkade hos Fougstedts i Malmö. Därtill bars hatt och pampuscher – detta praktiska plagg, som gör att man alltid kan gå torrskodd – även i regn. Under kapporna bars vackra klänningar, som även skulle kunna användas idag.
Sedan fick vi se mycket vackert från de andra årtiondena. Pärlbroderad charlestonklänning, halmhattar från 10-talet, lila dräkter (lila var den dyrbaraste färgen förr) och t.o.m. nattsärkar och nattmössor. Däremot ville Anita och Karin inte visa sig i forna tiders underplagg såsom livstycke och mamelucker. På de äldsta underbyxorna var benen inte hopsydda utan benstyckena hängde endast ihop i midjan. Praktiskt när man hade långa tunga yllekjolar och behoven trängde på. Jag förstår också att de inte ville mannekänga i de gamla yllebaddräkterna, som de visade – passformen var nog inte den bästa och hur blir de när de blir våta?
Det hela avslutades med dräkter från 1890-talet. Då skulle kvinnan se ut som ett bakvänt S – barm och bak skulle skjuta ut. Detta åstadkoms med korsett och genom att kjolen var platt fram och all vidd samlades bak.
Anita och Karin tackades av Gunnel Swedner, som också berättade att hon under eftermiddagen förstått att hon blivit passad av Anitas moster, när hon var liten. Då berättade Anita att hon hette Gunnel Anita för att Anitas mor tyckt att det var ett så vackert namn. Det kan man verkligen kalla ett sammanträffande!