VITTSJÖ. ”Flädergården är ett lantbruk där vi istället för spannmål odlar fläderbuskar.”
Så inleds texten i den lilla pamfletten man kan ta när man besöker Flädergården i Vinslöv.

Föreningen SPF Snapphanen genomförde på onsdagens eftermiddag ett besök på stället. En idyll med en egentillverkad liten sjö och mängder av pelargoner jämte nyligen omplanterade fläderbuskar. De varar inte för evigt utan måste efter ett antal år nyplanteras. Då passade man på att plantera dem lite närmare och därtill skapa en vacker liten sjö.

Vi började besöket med att enskilt vandra omkring bland alla prunkande blommor av diverse format och färg. Vi besöker en idyll som förvaltats av två generationer och som nu drivs av ätteläggarna till dem som anlade blomriket.
Utnyttjandet av fläderbusken verkar vara en spännande uppgift. Det verkar inte finnas en skarp gräns för vad man kan använda den månghundraåriga busken till. Allt från medicin till mat och njutningsmedel. Man kan dricka den, man kan äta den i kolika marmelader. Man kan till och med ha den på korven i senapen. Det kallar jag väl utvecklade kulturtraditioner.

Anna-Marie Eriksdotter berättade hur man experimenterar och söker metoder för fortsatt utveckling.

Hon hävdade bestämt att jorden spelar stor roll och att gödning är en alltigenom helt nödvändig komponent jämte vattning för att uppnå ett utvecklat och fullgott resultat. Vattningen med gödning måste göras varje dag - utan undantag. Man får leveranser av jord från bland andra Emmaljunga och köper gödning från olika håll och sammansättningar för att uppnå det man eftersträvar.
Anna-Marie berättade också att pelargonerna blommar i omgångar varför det alltid är spännande att uppleva vad perioden kan innehålla för skönheter och naturliga varianter.
Vi var många som for hem efter kaffet och våfflorna med välfyllda påsar och därtill, kan man förmoda, uppfyllda av att uppnå goda odlarresultat.