VITTSJÖ. Vi har upplevt att det utanför ”vårt ICA” i Vittsjö sitter en medelålders man med skylt och kärl för att tigga om pengar. Texten har jag förträngt men två tankar dyker genast upp i mitt huvud.

1. Skall jag bidra?
2. År han verkligen behövande?

Den första frågan kan jag rappt besvara. Jag betalade med kort och har därför ingen växel att överlåta och plånboken ligger dessutom redan i fickan. Problemet verkar därmed vara avklarat. Men då, i just det ögonblicket, skapas samvetsproblemet.

Den anda frågan, är han behövande eller är han bara ett ombud för någon krösus i Rumänien/ Jugoslavien eller var tusan det nu kan vara? Skall jag bara passera? Problemet har i och med detta utvecklats till en samvetsfråga. Den gnager en del på vägen hem. Svaret på om det är så för oss alla har jag inte generellt eftersom den är synnerligen personlig. För min del löste sig dock problemet.

När jag senare på eftermiddagen köpte Kvällsposten betalade jag med en tjuga och kunde med fredat samvete, lägga ”femman” i hans potta. Han kände igen mig och hälsade på lördagen när jag passerade.