HÖJALEN. På dagen 70 år efter den stora flygolyckan i Höjalens skog, väster om Vittsjö samlades ett hundratal personer till en minneshögtid.

Sju unga besättningsmän omkom då det brittiska Lancasterplanet störtade i skogen, lastat med drygt fem ton bomber som skulle fällas i Tyskland. Wittsjö hembygdsförening var åter värd för denna fjärde minneshögtid.

Liksom vid tidigare minneshögtider var det samling vid de två propellerbladen från det störtade planet invid landsvägen väster om Höjalens gård.

På plats fanns även Bernhard Skarp som under kriget var till sjös. Vid ett tillfälle fanns hans fyrmastade segelfartyg i Vissmar hamn i Tyskland. Där såg han bombplanen och där hörde han också krevader från bomberna  som var ett ihållande dån. Sammankomsten inleddes med musik där också olika flygplans motorbuller spelades upp. Vid de svenska och brittiska miniatyrfanorna var hemvärnet hedersvakt.

Sivard Strand presenterade programmet och meddelade även att Marianne & Bengt Svensson tidigare på dagen hade nerlagt blomster på de sju omkomna besättningsmännens gravplatser på Pålsjö krigskyrkogård.

Högtidstalet hölls av Ingvar Lindberg, Bjärnum som började med en lägesrapport från flygplansfabriken i England som han besökt. Han fortsatte sitt tal med beskrivning av de grymma händelser som även i våra dagar förekommer i krigets spår med mänskligt lidande. Historien med de många krigen i världen följer världsbilden.
Lindberg övergick till den tragiska händelsen i Höjalens skog den 29 augusti 1944.
Tyska jaktplan i det ockuperade Danmark var redo att angripa de annalkande brittiska bombplanen då den dåtidens moderna radaranläggningen i Danmark kunde på långt avstånd följa de brittiska planen. Tyska jaktplan fick så småningom tillstånd att förfölja den brittiska bombplanen in över det neutrala Sverige. Ett av jaktplanen fick kontakt med det brittiska bombplanet ED 588 och sidorodret sköts bort och återfanns senare omkring en kilometer före haveriplatsen. Det kommer aldrig att klarläggas om alla besättningsmännen var vid liv då haveriet inträffade.
En propeller med två av de tre propellerbladen återfanns och finns nu som minnesmärke efter tragedin. En minneskrans lades ner vid detta minnesmärke. I väntan på det svenska skolflygplanet SK 50 skulle göra en överflygning spelades den Brittiska nationalsången. Väntan blev lång då väderleken hindrade flygplanet att lyfta. I stället informerade Sivard Strand om den svenska piloten von Rosen som utförde flera räddningsaktionen med sitt flygplan. Vidare blev det information och historisk fakta om det Svenska flygplanet Saab Safir.

Besökarna vandrade in i skogen till nerslagsplatsen där sju levande levande ljus flämtande med sina lågor till minne av de omkomna besättningsmännen.

Ett militärt korum blev i stället en längre betraktelse som hölls av Claes Ruderstam allt medan regnet ökade i styrka och fler paraplyer fälldes upp till skydd mot vätan. Därmed var minnesstunden till ända och besökarna vandrade tillbaka till utgångsläget.