Harold i Emmaljunga - en orienteringslegend
Allt oftare anlitades Harold som tolk vid utländska besök i barnvagns-fabriken i Emmaljunga. Han kombinerade detta uppdrag jämsides som han var kontorist på företaget. Harold skulle kunna ha använt många titlar under sin levnad men han höll sig hela livet till enbart kontorist. Snart upptäcktes Harolds förmåga som säljare och han blev resande i barn- och dockvagnar. Hans distrikt sträckte sig över hela landet, från Ystad till Pajala. Den väl inkörda folkvagnen (asfaltbubbla) rullade många mil på de svenska vägarna. Blev det för tröttande att köra bil långa sträckor, parkerade han bilen halvvägs och tog tåget till mer avlägsna platser. Harold har med ett kluckande skratt bekräftat att han någon gång glömt vid vilken järnvägs-station han hade parkerat bilen!
Den allra första riktiga tävlingen Harold ställde upp i var då han utförde värnplikten vid T4 i Hässleholm. Detta år blev Harold regementsmästare i orientering! Harold hade en stor bekantkrets och han berättade faktiskt en gång då han lyssnade på radion från en rafflande femdagars orientering i Mellaneuropa.
Han ringde borgmästaren i den aktuella staden i Schweiz? och sade att jag kommer med flyget vid den tiden. Ordna ett rum till mig! Inget rum fanns att tillgå vid denna stora tävling så Harold fick logi hos borgmästaren! Om det hände att en orienterare från annan landsända gjorde bra ifrån sig så sände Harold referatet till tävlandens tidning på hemorten. Strängt taget var inget främmande för Harold. Vid något tillfälle tappade han kompassen men fortsatte och tog sig skapligt i mål. Vidare representerade Harold hela Skåne vid det första SM i orientering. Harold Persson i Emmaljunga var hjälpsamheten själv och det visade han vid en tävling där han hade en bra placering ute på banan. Han träffade då på en annan orienterare som totalt hade tappat orienteringen. Harold visade honom tillrätta och därmed förlorade han sitt försprång.Brottning var av intresse för Harold och vid matcher cyklade han från sin villa i Emmaljunga till Bjärnum 14 km enkel tur, cyklade hem och skrev referatet. Hans artiklar kom bland annat till Sydsvenskan och Idrottsbladet. Harold skrev aldrig något ofördelaktigt om någon människa. Kom sådant på tal, stoppade Harold demostartivt ner penna och anteckningsblock i fickan. Harold var även initiativtagare till en vandring längs den gamla riksgränsen mellan Sverige och Danmark, från Brömsebro till Billdal vid Göteborg. Denna vandring skedde årligen under några veckoslut och arrangerades av Skånes Skogskarlas Klubb under åren 1960 - 1987?, en sträcka på 40 mil.
Genom en överrumplingshandling lyckades några skrivande kollegor till Harold locka med honom till studiebesök hos Sydsvenskan i Malmö. Det blev inget studiebesök, för där hade nästa hela Sveriges och närliggande länders elitorienterare samlats för att hylla Harold någon tid efter hans 80 åriga födelsedag. När Harold förstod vad som var på gång yttrade han: "Dä va ett räligt hyss". Men han trivdes bland sina orienteringsvänner.
Han hade många orienteringsvänner runt om i hela världen. Därom vittnar hans hälsningar med julkort. I sina krafts dagar sände han iväg 200 julkort, alla med en speciell hälsning på vers till var och en.
Harold samlade hela tidningar sedan flera år tillbaka och jag frågade vid flera tillfällen Harold när har skrev en viss artikel. Då funderade han, var det före eller efter den och den orienteringen. Efter några minuter ringde Harold och hade plockat fram aktuell avisa. Harold var starkt intresserad av hembygden och i många artiklar i böcker och press har han dokumenterat händelser och platser. Sina sista år tillbringade den godmodige och sympatiske Harold på Skansenhemmet i Vittsjö.