Gunhild Sehlin var född i Eksjö men flyttade i unga år med föräldrarna till Svalöv där hon utbildade sig till lärare. Sin första tjänst hade hon i Vanneberga innan hon kom till Vittsjö och Hultatorp. Gunhild Sehlin var född 1911 och avled 1996.

Första tjänsten i Vittsjö var förlagd som vikariat i centralorten men efter kort tid fick hon ordinarie tjänst 1938 vid Hultatorp B 3 skola vilket ändrades till B 2. Detta innebar att i byskolan undervisades upp till tre eller fyra klasser samtidigt. Barnantalet var inte så stort på den tiden varför det var intagning bara vart annat år med tre till åtta elever i varje årgång. Hennes föräldrar bodde också i skolans lärarbostad.

Gunhild Sehlin visade verkligen stor omtanke mot sina elever vilket gav sig till känna vid de stränga och snörika vintrarna i slutet av 1930- och början av 1940-talen. Vid något tillfälle kom de yngsta eleverna tillbaka till skolan efter dagens lektioner. Där var så mycket snö att eleverna inte kunde ta sig fram. Gunhild ordnade liggplatser i skolan där eleverna fick övernatta tre nätter innan vägarna var framkomliga. Gunhilds fader Alfred spände på sig skidorna och åkte till föräldrarna med meddelandet att eleverna sov över i skolan! Socknens första internatskola! Under särskilt kalla dagar samlades elevernas alla mjölkflaskor in på morgonen och familjen Sehlin kokade varm chokladmjölk till utspisningen i kapprummet eller samlingsrummet som det kallades på den tiden.

Strax intill skolan fanns "källarbacken" och där lät Gunhild montera upp en tvåbladig propeller till en generator som gav hjälpligt med lyse vid lagom vind innan det elektriska nätet var utbyggt 1947. Under de snörika vintrarna ordnade Gunhild flera slädpartier bland annat till Vittsjö skola. Det förekom ibland en extra programpunkt i skolarbetet som Gunhild kallade: En rolig halvtimme!" Vad eleverna inte då visste var att Gunhild läste ur sin kommande bok Snapphaneborgen. Hon ville testa bokens innehåll.

Gunhild engagerade sig för krigsbarnen från Finland och ett av dessa, Veikko Höylä kom som fosterbarn till skolan i Hultatorp och när han reste tillbaka till Finland kom ytterligare ett fosterbarn till skolan, Inger numera Burman Persson och är bosatt i den av Gunhild uppförda villan i Vittsjö. Gunhild stannade kvar i Hultatorp under 16 år (1938- 1954) och fortsatte sedan sin lärargärning i Vittsjö.

Överraskningen och förvåningen var stor då det en morgon skyltades i Vittsjö bokhandel att Gunhild Sehlin hade kommit ut med sin bok, Snapphaneborgen som sedan har kommit ut i tre upplagor. Ingen av lärarkollegorna hade en aning om att en författare fanns i kollegiet. Upprinnelsen till boken kom från det som en gång i tiden kallades Snapphaneborgen (numera Vittsjöborg). Händelsen i boken utspelades runt om i byarna i Vittsjö vars namn hade förvanskats en del men fullt identifierbara. Ytterligare omkring 15 bokverk hade Gunhild Sehlin som författare och någon av böckerna är översatt till minst 24 olika språk och alla är sedan lång tid tillbaka slutsålda i Sverige. Allt som oftast kommer ytterligare en ny översättning till något lands språk.

Gunhild Sehlin hade ett varmt hjärta för utvecklingsstörda i Jordanien och reste dit för att bygga upp det första barnhemmet 1968. Hon startade dock först upp ett barnhem i Jerusalem men tvingades till Jordanien på grund av oroligheter. Detta har följts av fler barnhem i Amman. Hennes uppskattning i Amman var så stor att hon tilldelades två medaljer av kung Hussein. Hennes insatser i Amman lever fortfarande kvar men det var Gunhild Sehlin som under 19 år byggde upp verksamheten. Efter sin pensionering besökte Gunhild "sitt" barnhem i Amman vid två tillfällen. Varje år tas det i kyrkan upp kollekt till Gunhilds verk i Amman,  IM Individuell Människohjälp. Hela beloppet av royalty från Marias lilla åsna går oavkortat till  barnhemmet i Amman!

Inte visste jag på 1940-talet att min lärarinna i Hultatorp skulle uträtta så stora och fina verk!

epe