BJÄRNUM. När man som jag har tittat tillbaka på hur musiklivet i Bjärnum såg ut för ca 70 år sedan är det lätt att bli förvånad. En liten by på 4- 5000 invånare som det var på 40-talet hade en hel del orkestrar.

Vad sägs om:

1. en blåsorkester med ca. 15 man
2. en manskör på 25-30 man
3. en salongsorkester med ca. 20 musiker
4. en kyrkokör med ca. 20-25 sångare
5. samt alla de frireligiösa sång- och musikgrupperna
6. och 5 st. dansorkestrar.

I några fall måste dock medges att det var samma personer i några av grupperna.

Blåsorkestern
Blåsmusiken i Bjärnum har gamla anor. Marschen ”Jämtlands fältjägare” hörde till den stående repertoaren. En annan melodi som ofta spelades var Knut Söderströms gamla fina vals ”I sommarnatt”.
Blåsorkesterns instrument och noter finns bevarade på hembygdsmuseet i Bjärnum. Alla noterna i den samlingen har skrivits för hand av den verklige eldsjälen i sådana sammanhang, Edvin Sjöstrand. Under en tidsrymd av över 50 år plitade Edvin Sjöstrand ner noter i tusental och åter tusental, snyggt, prydligt och lättläst. Detta är en kulturinsats väl värd att nämnas och minnas.
Blåsorkestern svarade för dansmusiken i Bjärnums Folkets Park under åren 1918 till 1933, vinter och sommar, lördagar och söndagar i 15 år.

Bjärnums Manskör
Den 1 mars 1929 bildade Adolf Nilsson för tredje gången en manskör i Bjärnum. Den fick namnet Bjärnums Manskör och räknade vid starten 12 medlemmar. Sångarentusiasten Adolf Nilsson samlade sina medlemmar under mottot ”Sången ädla känslor föder”.

Adolf Richard Nilsson var född midsommarafton den 23 juni 1890 i Amerika. Han kom till Vittsjö församling bara något år gammal.

Bjärnums manskör våren 2014 utanför Lyckåsa

Snickaryrket fick han lära i Vittsjö. Bjärnumsbo blev han då han 1910 kom till Pettersson & Perssons Möbelfabrik. 1916 började han på Hallendorfs Möbelfabrik. 1920 startade han tillsammans med några kompanjoner det s.k. femmannabolaget för möbeltillverkning. Denna verksamhet varade i 20 år då den stora branden sopade bort fabriken. Branden sopade också bort tre andra möbelfabriker som låg strax intill.

Adolf Nilsson hade sitt hem på Verumsvägen 43 i Bjärnum. Han var gift med Agda Maria. De fick två pojkar Sigurd och Kurt samt hade en fosterdotter Ethel (gift Bågenholm).
Sigurd byggde upp en imponerande instrumenttillverkning i Bjärnum. Bjarton hette fabriken och blev vida känd för sina mycket fina gitarrer. Kurt kom att engagera sig mycket i Bjärnums Manskör.
Adolf Nilsson var en förkämpe för nykterheten och ordförande i IOGT.
Han var också under många år bibliotekarie för såväl kommunbiblioteket i Bjärnum som för IOGT:s bibliotek. Här drev han frågan om att få en egen bibliotekslokal med läsrum för att på ett bättre sätt kunna tillmötesgå läslusten inom kommunen.
Man kan också räkna in Adolf i konstnärsledet eftersom målning var en stor hobby för honom.

Man skulle kunna säga att Adolf var intresserad av det mesta. Han var utåtriktad och kunde verkligen prata med alla människor.
Även efter att Adolf slutat med manskören kom sångarbröderna och uppvaktade honom i hans hem då han fyllde jämna år. Dottern Ethel har sagt att av någon anledning var det alltid fint väder när Adolf fyllde år och Manskören brukade då stå i trädgården och sjunga.
När Adolf 1970 fyllde 80 år kom som vanligt Manskören och sjöng. Efter slutförd sånguppvaktning frågade Adolf sin fru Agda om hon hade något som de kunde bjuda på. Vad Adolf inte visste var att kören hade pratat med Agda tidigare om sitt besök. Agda och Ethel hade därför varit uppe redan kl.4 på morgonen för att bre smörgåsar.
Adolf Nilsson dog 1971.
Adolf Nilsson var Manskörens ledare i 27 år och han var mycket uppskattad och respekterad. Tack vare hans framsynthet och energi, kan vi idag glädjas åt, att Bjärnums Manskör finns.
Adolf Nilsson erhöll midsommarafton 1946, i samband med Manskörens sångframträdande på Bjärnumsutställningen, Kristianstads läns sångarförbunds guldmedalj ”För god sångargärning”.

Idag har kören 25 medlemmar, och leds sedan 52 år tillbaka av Curt Nilsson. Curt var kantor i Vittsjö/Verum under tiden 1978-2008 och dessförinnan arbetade han, liksom Adolf Nilsson, inom möbelindustrin i Bjärnum. Ett tag arbetade de på samma fabrik, Bjärnums Möbel AB.

Bjärnums Manskör präglas av sångarglädje och vi vill gärna förmedla denna sångarglädje i bygden.
Under ett ”normalår” uppträder kören på ca 25 olika platser och når ut till ca 2300 åhörare.

En riktigt hektisk period för kören är slutet av april och början av maj då vi uppträder på flera olika ställen under en kort period.
Kören har en långvarig tradition av samarbete med kyrkokörerna inom Bjärnums pastorat och vi har haft flera samarrangemang med Snapphanekören i Osby.
En betydande del av körens verksamhet är också våra framträdanden på äldreboenden i såväl Vittsjö, Bjärnum och Hässleholm.

Manskören har också en tradition av att den 1 maj marschera tillsammans med Hässleholms Stadsmusikkår från Bjärnumsgården ner till Järnvägspaviljongen. Denna tradition startade 1957 men redan 1935 började manskören marschera tillsammans med Bjärnums Blåsorkester, som upphörde med sin verksamhet 1956. Efter sång och spel i Järnvägsparken bjuder manskören alla deltagare på fika i vår övningslokal på brandstationen.

En del av manskörens medlemmar har varit med i kören under många år. Hedersmedlem blir man efter 35 år i kören och vi har idag 6 st hedersmedlemmar. Den som har varit med längst i kören är Gösta ”på Haga” Nilsson som var med i 70 år innan han lämnade detta jordeliv för ett par år sedan.

Den 1 mars 2015 fyller Bjärnums Manskör 86 år och vi hoppas få vara verksamma i många år ytterligare.

Salongsorkestern
(Enligt en radiointervju med Sigurd Nilsson)
Initiativtagaren till salongsorkestern hette Edvin Larsson. Han var dirigent och en eldsjäl när det gällde att hålla styr på och att hålla ihop en samling musikanter, säkerligen inte så lätt alla gånger. Salongsorkester antyder ju att det rörde sig om ca. 20 musiker. Repertoaren omfattade småstycken, Straussvalser, och lite åt det tyngre hållet. Här var emellertid repertoaren lite begränsad eftersom man fattades några instrument, oboe, fagott och horn bl.a. Men på den tiden fanns ju Skånska Trängregementets musikkår i Hässleholm med skickliga blåsare, som gärna ställde upp när det behövdes.
En Straussvals som ofta stod på repertoaren var ”Wienerblut”.
Vid några tillfällen gjorde Manskören och salongsorkestern gemensamma framträdanden. Vid ett sådant tillfälle i Norra Åkarps kyrka, den 5 mars 1949, hade man som slutnummer satt upp Pilgrimskören ur operan Tannhäuser, komponerad av Richard Wagner. Sammanlagt var det ca. 60 sångare och musiker som medverkade.