När jag slutade skolan i början på 50 talet så fick jag arbete som springpojke på en av stadens tidningar och det arbetet bestod i att cykla omkring med räkningar, bilder till klichèmakaren och allehanda bud till olika affärer med korrektur på annonser som skulle införas i kommande nummer av tidningen.

Tidningen var en eftermiddagstidning som var av borgerlig karaktär och även den största tidningen i Sörmland.
Chefredaktören och ägaren till tidningen var en mycket krävande och karismatisk äldre man, men mycket mån om sina anställda med bland annat ett eget pensionssystem för samtliga anställda.

Detta var inte vanligt på den tiden men mycket uppskattat av de anställda. Min arbetstid var den vanliga för anställda på kontoret 08,00 till 17,00 med 1 timmes lunch. (Min lön för schasjobbet 35:/vecka plus 10 :-/ mån i cykelersättning.)

Och det är under denna lunchtimme som denna lilla historia utspelar sig. Varje lunch åt jag mina medhavda smörgåsar snabbt och cyklade till ovan nämnda cykelverkstad där min ledare Jonny från Simsällskapet hade sin arbetsplats och där det samlades allehanda intressanta personer för att avhandla vad som hade hänt i staden och vad som hade hänt inom idrotten under den senaste veckan.

Verkstaden låg i en gammal 1700 tals knuttimrat hus och det var 2 anställda förutom ägaren Lundstedt. Jonny, måg till ägaren och Verkmästare Georg Kindgren alla tre hängivna medlemmar i Idrottsföreningen Verdandi som hade flera idrotter under sitt paraply, bland annat brottning där de var toppklass i Sverige tillsammans med konkurrent klubben Atletklubben, med många kända brottare.

Här samlades intressanta personer som ”Bullen” hängiven Verdandi anhängare och Atletklubben hatare och själv gammal brottare.
”Berglund”, egentligen periodare men när han inte drack, spelade han bastrumma i Frälsningsarméns orkester.
”Törnström” även han periodare men där emellan diversearbetare med påhugg här och där.
”Ekorn” Skomakare men som med sitt utsvävande liv inte hade någon fast anställning.
”Hjertsson” en oerhört intelligent man och tillika schackspelare av mycket hög klass men även han svag för starka drycker.

Dagen när följande händelse inträffande var en dag när den kommande vintern var i antågande och under förmiddagen hade det kommit underkylt regn och det var verkligen halt. De förbipasserande gick mycket försiktigt för att inte halka. Nu hör det till saken att bestämmelserna i staden var så, att det var fastighetsägarens skyldighet att sanda och hålla trottoarerna i det skick så folk kunde promenera säkert i den centrala staden.
Denna uppgift hade Cykelhandlaren Lundstedt överlåtit på Verkmästare Kindgren vilket han naturligtvis ignorerat denna frostnupna dag.

Vi, det vill saga Jonny, verkmästaren ”Bullen” och jag håller igång samtalet om de ting som hade hänt eller om någonting som någon hade uppsnappat under kvällen och på förmiddagen då plötsligt verkmästaren o ”Bullen” springer ut genom dörren till trottoaren.

Vad hade hänt? Jo, en äldre medarbetare från Lindstrands grosshandel, i hörnet mitt emot cykelverkstaden på väg hem för att äta middag, hade halkat omkull och stod där ute på alla fyra och kom inte upp.

Varför? Jo där för att samtidigt som han föll och försökte komma upp från sin ställning på alla fyra kom det en hund, en stor schäfer som uppfattade honom som en parningsvillig hynda och som sannerligen inte tänkte missa tillfället att föröka sig, men hunden blev snabbt avbruten i herdestunden av verkmästaren Kindgren o ”Bullen” som befriade mannen i underläge och hjälpte honom upp i stående ställning.
Den äldre mannen tackade verkmästare Kindgren och plockade fram portmonèn och ville ge Kindgren en slant som tack för hjälpen i det prekära läget, men Kindgren viftade bort erbjudandet med att säga…..

Nej tack det är bra ändå, men blir det några valpar så kan farbror tänka på mig.