VITTSJÖ. Under mina regelbundna cykelturer kring Vittsjö på söndagsförmiddagarna, tillsammans med min närboende kompis och tillika fd närpolis, har jag vid tre tillfällen haft förmånen att se vår största fågelart. Jag pratar om havsörnen, nordeuropas och en av världens största rovfåglar.

På Wikipedia kan man läsa följande:
Havsörnen är en mycket stor örn med ett vingspann på närmare 2,5 meter, en längd på omkring en meter, och en ungefärlig vikt på 4–7 kg. Honan är, som hos de flesta rovfåglar, större än hanen. En vuxen havsörn kännetecknas av en jämnt brun grundfärg, huvudet och stjärten övergår sedan till en guldbrun respektive vit stjärt. Näbben är gul och mycket kraftig, även i jämförelse med kungsörnen.  Vingarna har rak fram- och bakkant och vingspetsen är tvärt avskuren, med spretiga vingpennor. Stjärten är spetsig. I flykten skiljer den sig från kungsörnen genom sina breda vingar, sin korta stjärt och sitt utskjutande långa huvudparti som sticker ut nästan lika långt som stjärten.

Min kompis och jag har tidigare sett örnar vid sk örnsafari i Tosteberga. Men att se den på hemmaplan är betydligt större.
Första gången vi såg örnen var för två år sedan vid Skåneledens hängbro i Gundrastorp. Vi hade precis satt oss vid sjökanten och börjat avnjuta vår morgonfika när den dök upp. Vi blev helt perplexa och höll på att sätta kaffet i vrångstrupen. Örnen kom flygande ett 30 tal meter snett över våra huvuden i riktning mot Vittsjö. En sån bjässe, en sån syn. Och tillika på hemmaplan. Vingarna har en otrolig bärkraft och det behövs inte många vingslag för att fågeln skall hålla sig i luften. Vi funderade lite var den kunde komma från. Arten är i ökande och förmodligen är vissa då och då på upptäcktsresa från den skånska ostkusten vidare längs Helgeå och Vieån in mot våra trakter.

Andra observationen skedde i december månad 2014, alltså för cirka en månad sedan. Då hade vi trampat ut på Torsnäs och hittat den perfekta fikaplatsen vid strandkanten till Svarta sjö. Efter uppäten smörgås och med bara några pepparkakor kvar kom det åter en örn, rakt över Svarta sjö i riktning mot Gustav Adolfs ån. Mycket mäktigt. Denna gången steg inte pulsen lika mycket. Man vänjer sig. Men det var samma goda känsla som första gången.

Som om detta inte var nog kom ytterligare en observation. Den skedde nu i söndags, den 25 januari. Det luriga vädret med glatta vägbanor gjorde att dagens cykeltur byttes mot en rask promenad. Målet var udden mellan Gustav Adolfs ån och Slipareviken. Här fikar vi regelbundet under våra söndagscyklingar, och här har vi fin utsikt över det vi kallar ”Fiskgjusön”. På den har ett fiskgjuspar årligen häckat i många år, och oftast har resultatet blivit en eller två ungar. Men idag skulle det bli något helt annat. När vi satt och avnjöt vårt kaffe och en av mina smörgåsspecialiteter, bröd med knaperstektbröd bacon, stekt ägg, lite salt och lite ketchup, hände det återigen. En havsörn, kanske samma som dagarna före jul, kom flygande från ån och sträckte vidare mot Näset och in i Getahålan. Detta var andra gången inom loppet av en månad. Och en upplevelse man önskar att fler skulle få njuta av. Vi får hoppas att ”den fantastiske fotografen” Gert Svensson får syn på Vittsjöörnen, så att vi kan visa den på bild i detta forumet. Tills vidare får vi nöja oss med en bild tagen på ett annat ställe.

Så, ge er ut i naturen. Den har mycket fint att erbjuda.