VITTSJÖ. Humor och skratt illustrerade Curre Nilssons ”roliga timme” i församlingshemmet. Kantor emeritus Curt Nilsson lyckades verkligen få lyssnarna på sin sida med glimtar från sin 30-åriga anställning som kantor och kyrkomusiker i Vittsjö Verum pastorat. Sammankomsten började med intagande av lekamlig soppa.

Kantor emeritus Curt Nilsson med humor i blicken.

Curre äntrade salsgolvet där han med noggrannhet markerade mitten för att komma alla besökarna lika nära! Ämnet för hans anförande blev från ”Då till nu”. Det blev glimtar från hans uppväxt då sillhandlaren kom med fisk som hade lika glansiga ögon som handlaren i sitt tillstånd. Snirpet var Curts uppväxt med nära till de fyra lanthandlarna. Affärerna har försvunnit men lika många offentliga toaletter har kommit istället.

Med stor inlevelse berättade han om sin första erhållna puss. Med lika stor inlevelse berättade han om sitt första prov med snus av märket General. Det var på en möbelfabrik i Bjärnum där han började sin bana. Han hade gärna fortsatt skolgången men blev tvingad till fabriksarbetare. Inom lackeringsavdelningen blev lungorna ansträngda och han tvingades sluta anställningen. Trots läkarbesök med ”föryngringsspruta” blev inte hälsan bättre. Intern bekräftelse på detta delgavs!

Yrkesbanan ändrades då han blev ledare för Bjärnums manskör och detta uppdrag har han fortfarande efter 40 års tjänst. Bland humorinslagen kan nämnas då en musikdirektör med tjänst i Vittsjö vid ett konvent tog i hand efter hand och presenterade sig musikdirektör NN. Efter honom kom vikarierande kantorn i Vittsjö, Helge Koch. Hans presentation blev: Koch, bonnakantor i Vittsjö!

Tre av besökande herrarna inmundigar bönsoppa som dagligt bröd enligt texten!

Curre gav vidare glimtar från Mariakörens många resor till Liseberg med tvivelaktig ansiktsmålning. Kyrkokören medverkade inför fullsatt Klara kyrka i Stockholm. Åtskilliga humoristiska minnen förmedlades till lyssnarna som hade ganska korta uppehåll mellan kostliga skrattintervaller.

Sopptid och siesta efteråt vid sopplunchen!

En åldersrelaterad solovisa framfördes av den populäre ”klockaren” som i sista versen hade korta stapplande, ålderdomliga steg över salsgolvet.
Curre visade sig inte enbart vara kyrkokantor. Han visad också prov som sångsolist och en ypperlig förmedlare av händelser med, eller undantagsvis utan humor. Kanske är det första gången som församlingshemmet haft så många skrattinslag.