VITTSJÖ. Det var en gång för mycket längesedan, -så gick jätten Norke och mumsade på blåbär och hallon i den stora skogen i övre delen av det landskap som han kunde Skåne-ra över.
Han tyckte livet var skönt när han plumsade fram i en vattensjuk terräng och lämnade i varje fotsteg en rad med små sjöar efter sig där han kom västerifrån.
Rätt vad det var kom han fram till en större sjö där det låg vit dimma över hela vattenytan. ”Här vid denna Vita sjö vill jag bo” sa Norke, och blev så glad att han tog upp en sten, stor som ett hus, och kastade den några kilometer västerut. Ozon- frisk luft verkade vara här!
Han vandrade runt på ett ställe på näset som gick ut i sjön och där byggde han sin stora stuga.
En bit därifrån ordnade han för sin Get i en håla.
Lite längre söderut från sin stuga räknat, hade han sett Björke falla, som han hämtade hem för att elda med.
Eftersom jag är född och uppvuxen i Vittsjö och själv har varit och sett den stora stenen Norke hall, så tyder väl det på detta är en sannsaga, eller?
Jag tror att Norke levde ända fram till 1939 då han dog men samtidigt också återföddes som en vanlig ordinär människa, ja just det ?