VITTSJÖ. Ett föredrag om Downs syndrom arrangerat av Församlingsgruppen och Sensus. Kvällens gäst var Gunilla Ludvigsson.

Ros-Marie Vestmark hälsade alla välkomna och ett speciellt välkommen till Gunilla. Ett 40 tal personer hade mött upp och kvällen inleddes med att vi gemensamt sjöng psalm 704 och 791 till ackompanjemang av Mats Lunnergård.

Ett liv värt att leva, så var rubriken på kvällens föredrag. Året var 1985 och Andreas föddes. Gunilla berättade om sin längtan efter en liten syster då hon redan hade två bröder och så fick hon en lillebror med Downs syndrom. Downs syndrom är ingen sjukdom utan en kromosomrubbning. Mongoloid– en äldre benämning på person med Downs syndrom. Den intellektuella utvecklingen hos personer med Downs syndrom skiljer sig kraftigt mellan olika individer. Under Andreas första levnadstid tillstötte även fler sjukdomar och en tid av mycket oro. Men Andreas kom hem till sin familj och till en stolt storasyster.

Naturligtvis innebär det förändringar i en familj, men hela Gunillas berättelse genomsyras av tacksamhet att få växa upp tillsammans med denna ömsinta, kramiga, glada och naturliga lillebror. För honom är den enkla vardagen den största glädjen. Hans arbete, hans musik på hög volym samt dans på Andreas vis. Andreas gör saker som vi ”normala” tycker är opassande men han har haft turen att födas in i en familj som låter honom få njuta av livet på sitt sätt och därav bli en lycklig person.

I dag arbetar man med fosterdiagnostik och sannolikhetstester. Alltså kan man som blivande mamma bestämma sig för att föda sitt barn med Downs syndrom eller abortera.
En stark berättelse om en familj med ett barn med Downs syndrom.

Rose-Marie tackade Gunilla med en vårlig bukett tulpaner och vi alla som var där tackade för en kärleksfull beskrivning av en annorlunda älskad lillebror.

Kvällen avslutades med frågor runt ämnet och kaffe, fastlagsbullar och lotteri.